Fru och man-tid

Ibland kommer man till en punkt då man måste erkänna för sig själv att man inte är stålmannen/kvinnan som orkar vad som helst utan att ens säga "attans, så tungt!" (För stålis svär inte så han skulle aldrig säga "fan, va tungt" som de flesta andra... Men eftersom att han inte tycker att något är tungt så är detta helt irrelevant).

Jag och C har kommit till denna punkt. Vi har nu erkänt för oss själva och varandra att vi behöver hjälp ibland. Annars kommer vårt äktenskap att så småningom krackelera som ett kex mellan mina tänder. Sömnbrist och begränsade möjligheter att göra saker tillsammans kan ställa till det lite, ifall någon inte visste det.

Så ikväll har vi lämnat lilla E hos hennes farmor och käkat 3-rätters middag på restaurang 6:e våningen. Vi funderade på bio efter detta men bestämde oss för att istället svänga förbi Hemmakväll för att köpa karra och en film. Det finns trots allt mer möjligheter att vara social då man ser film hemma. Nu ska vi sova en natt utan avbrott och sedan vakna av oss själva imorgon.

*Snyft!* Det var rörande vackra ord i den där sista meningen!

An offer we couldn't refuse.

Stöttade mina landsmän och köpte denna film.