Spottifiering

Ljummen sommarkväll. Moln, men inget regn. Springer på grusvägen som leder genom skogen. Den fräna doften av nygödslade åkrar påminner mig om att jag snart kommer att befinna mig bland öppna fält. Att denna lukt hör sommaren till då man bor på landet tar inte bort det faktum att det luktar urk och jag personligen kommer aldrig att vänja mig! Som tur är försvinner den efter en stund och mina sinnen kan åter ta in andra intryck.

En gök kocko:ar i ett närbeläget träd. Luften susar i mina öron,  så jag vänder huvudet för att höra den bättre. I samma stund hörs ett knak och ett brak från sidan av vägen. Hjärtat slår ett extra slag innan jag ser hur tre rådjur försvinner in bakom skogens gröna ridåer.

Jag känner mig så harmonisk! Det är en obeskrivlig känsla att vara här och nu i den ljumma sommarkvällen på landet. Jag tar ett extra djupt andetag fyllt av belåtenhet. Ett litet kryp tar tillfället i akt och passar på att ta en titt på hur det ser ut på insidan av min mun. Blä! (Tänkte nog krypet också).

Jag samlar ihop saliv och slem längst fram på tungan och slungar iväg krypet härligt inkapslat i en slemmig loska (jag misstänker att det nu börjar ångra valet av flygrutt). Loskan (jag kan med ett hängselsprätt meddela att jag blåser ut sådana som en riktig karl, ifall någon skulle undra) flyger stor och stolt genom luften. Sedan stoppas den av vinden som utan nåd slungar tillbaka den till dess skapare. Krypet möter sitt slutgiltiga slut kladdad mot min kind i ett hölje av kropps-sekret (ett värdigt avslut).

Vad kan vi lära av detta? Jo, att man som kryp inte ska flyga in i andras munnar och att man som människa inte bör spotta i motvind. Vi har även lärt oss att koskit luktar koskit hur mycket man än vill kalla det för "sommardoft".