Flugskit

Tvättade utsidan av fönstren ikväll... Känner mig massor av duktig! Att det är insidan som räknas stämmer faktiskt inte då det kommer till fönster... Men den räknas lika mycket som utsidan, vilket innebär att jobb kvarstår.

...Jag kanske ska tillägga att jag har haft en hel del att göra under dagen och att jag därför fick tidsbrist. Jag har bland annat hunnit med att fika hos min vän Emma. Kan ju annars låta lite dystert med "Kära dagbok. Idag tvättade jag utsidan på fönstren".

Hur som helst: Det verkar som att en och annan fluga känt hur semestermagen vridit om då de suttit och solat på rutan. Varför de väljer att sitta där är en bra fråga, för bara något stenkast från vårt hus finns ju massor med trevlig koskit, hästskit, hundskit... Ja, det finns helt enkelt en hel del trevlig skit för en fluga att semestra i... Iallafall, så har ett flertal flygfän varit och gjort nummer två på våra rutor och medan jag skrubbade bort dessa mysiga små prickar (självklart med läckande handskar vars undermåliga hållbarhet först upptäcktes då jobbet var gjort), så kom jag att tänka på min farmor. Inte för att jag allmänt associerar henne med sådant, utan på grund av något som en av min pappas kusiner berättade:

Kusinen hade införskaffat ett par ursnygga solbrillor att glänsa i och hade vid något tillfälle lämnat ifrån sig dessa på ett bord. Det var riktiga bling bling-glajjer och i hörnet på ett av glasen fanns en liten diamant för att pimpa till dem lite extra. Då kusinen återvände till bordet för att hämta brillorna satt min farmor där. Hon har nedsatt syn, min farmor, men hade upptäckt glasögonen och tagit sig en närmare titt på dem.
"Vilka fina solglasögon du har! " sa hon berömmande då kusinen stegade fram och lyfte upp sina brillor, "det var dock en flugskit på ett av glasen, som jag skrapade bort! "
Kusinen, med en svag oroskänsla, tog sig då en titt på det nämnda glaset och upptäckte att diamanten var borta. Kusinen upplyste härvid farmor om hennes misstag, varpå gumman konstaterade att "jag tyckte väl att det var en seg skit som inte ville komma loss!"

Härmed kan vi alltså konstatera att det inte alltid är insidan som räknas, samt att den enes skit är den andres diamant.

Skit

Igår då jag joggade var vägen väldigt dålig. Där traktorer gjort djupa fåror i leran sjönk skorna ner så de sögs fast i gyttjan. Det gällde med andra ord att välja var man satte ner fötterna.

Jag valde att hålla mig till mitten. Plötsligt var där en lång rad med högar bestående av hästavföring. Jag parerade förstås åt sidan. Där möttes jag av tio högar hundbajs prydligt uppradade efter varandra. Jag studs-trippade på tå mellan högarna i mitten, över till den andra sidan: Hundbajs. In mot mitten igen: Hästavföring under skon.

Vad kan vi lära av detta?

-Jo, att ibland är det bara så att hur man än gör så får man skit! 

Lite så känns det just för tillfället. Jag har svårt att se hästen bakom fåglarna i skogen... Eller var det "gropen som grävs av den som kastar svin"..?

I sådana här stunder gäller det att komma ihåg är att även denna väg kommer att torka så småningom. Det kommer en tid då det blir enklare att parera mellan högar av skit!