Snö och tö

Imorse då jag vaknade (kl. 05:00 i vanlig ordning), så blev jag förtjust då jag kikade ut genom köksfönstret. Snö! Det hade snöat under natten och allt som igår var grått, mörkt och naket var täckt med ett tunt vitt täcke. Underbart! Jihhoo!!

Då vi kom fram till dagis regnade det.

Och under eftermiddagsfikat såg det ut såhär då jag kikade ut genom köksfönstret:

Kråkorna vet hur man fixar till en extra kuslig stämning... Fast vem vet? Kanske de inte hade för avsikt att spöka till det..? De kanske hade samlats där bland de kala trädgrenarna i dimman för att ha ett litet eftermiddagskafferep..? Nä, nu hör jag ju hur det låter! De hade samlats för att fixa till en extra kuslig stämning. Så är det. Det är deras uppgift, deras grej.

En bra dag och "Om mitt kvällsfika var ett monster"

Ännu en trevlig dag tillsammans med lilla E! Jag passar på att njuta extra mycket av min tid med henne, för när som helst dyker säkert ett jobb upp och då kommer jag att sakna privilegiet att spendera dagarna tillsammans med denna lilla krabat! Vi har gått en promenad i det halvdassiga vädret samt svingat lite gunga igen (det är ett måste, tycker lilla E). Efter det har vi haft besök av Emma och hennes barn och nu är lilla E:s farmor här för att roa henne. Härliga tider! Själv passar jag på att tvätta lite... och uppdatera bloggen. Jag gjorde en tabbe igår och råkade ta bort ett inlägg som jag vill ha kvar, för att det är så himla vackert (varför går det inte att ta tillbax borttagna inlägg för, Blogger?? Alla kan ju göra misstag! Va?? Vavava??). Så jag lägger upp det här nedan. Inlägget hette Om mitt kvällsfika var ett monster och såg ut som följer:

Mitt kvällsfika:

Om mitt kvällsfika var ett monster som ett barn hade ritat:

:)

En helt vanlig höstdag

På väg till lekparken promenerar vi förbi hästhagen, jag och min lilla ängel. Vi stannar för att klappa en nyfiken polle på mulen. På väg upp för backen stannar vi igen, denna gång för att trampa på en svamp, trampeli svamp, varefter vi studerar fenomenet lite närmare. Efter att ha konstaterat att denna sak inte bör förtäras (frågan "inte äta svampen..?" följes av svaret "nä, den där svampen ska man inte äta" och punkt för samtalet sätts med ett "blä"), fortsätter vi till gungorna.

Hon kan gunga i evigheter, denna lilla varelse. Luften är kall men höstsolen skiner glatt genom de gulnande trädkronorna. Vi gungar och skrattar och jag blir domderad från den ena sidan till den andra. Det är svårt att bestämma sig för vilken sida som ger bäst resultat fartmässigt, tydligen. Jag har ingenting emot denna omväxling utan ler åt den lilla chefen och ger mer fart; "Wiii!". Efter ett tag är det dags för lite kana och sedan en titt på några buskar vid staketet. Denna gång blir lekparksvisiten ovanligt kort, för en av oss kommer på att hon inte klappade pollen nog mycket.

Vi vandrar tillbaka men stannar för att inspektera en hög med hundbajs. Det ska man inte heller äta och nu har vi båda lärt oss att det är "blä" och att man inte ska röra i det heller (framsteg!). Då vi känner att vi har pekat på exkremitetshögen nog länge och konstaterat att hundbajs är blä nog många gånger för att kunna känna oss fullt övertygade om saken,  vandrar vi hemåt för att titta på grannens kompost med en massa äpplen i samt dess tillhörande flugor och getingar.

Vi har inte varit ute en lång stund, men min själ känns uppfriskad till tusen och då pappa-mannens bil rullar fram på infarten känner jag mig så varm inombords att jag förväntar mig att de regndroppar som nu börjat falla ska förångas då de landar på min hud. "Min fantastiska lilla familj!" tänker jag och njuter av känslan att få vara en mamma-fru.

Äkta lycka kan beskrivas på många sätt, bland annat som en helt vanlig höstdag tillsammans med sina kära.

Helgen som varit

Det har varit en trivsam helg. Jag och lilla E har bland annat varit i skogen och gjort trevliga upptäckter.

Vad gör du, lilla E..?

Jahaa! Nu förstår jag!

Blåbär! Det är grejer, det! De smakar fortfarande gott, trots att vi är långt inne i september månad. Höstskogen med sina mustiga dofter och eldiga färger är något väldigt speciellt (dessa kulörer syns dock inte på bilderna ovan, som togs i all hast med mobilkameran). Med lila händer och ansikten har vi strosat omkring mumsandes på bär och känt oss rika som få.

Rika kände vi oss även i lördags, då familjerna samlades för att fira den lilla blåbärsplockarens andra födelsedag. Ett tag satt jag mitt i sorlet medan två mammor tröstade sina smått upprörda bebisar (varav den ena sedan somnade och den andra fick mat och blev nöjd så in i norden), lilla E och kusin H bråkade om vem som skulle få hålla i moffas telefon och resten av de närvarande förde fem olika samtal på samma gång. Då myste jag inombords och tänkte att jag är lyckligt lottad som har en sådan familj! Det kändes bra att få bjuda dem på det fika som jag med livet som insats gjort i ordning; jag råkade nämligen slå mig själv på läppen med kaveln då jag skulle ta ner den från ett skåp (note to self: hitta ett lägre beläget förvaringsställe för detta farliga verktyg!).

Bullbaks-fläskläpp: Bättre än en lårkaka?

Det visade sig dock att jag hade haft lite väl optimistiska tankar om magarnas bottenlöshet, för det blev över en hel del fika (men de åt faktiskt upp halva tårtorna; en vanlig tårta med hallon och marsankräm samt en morotskaka med citronkrämsfyllning. Det var rätt bra jobbat, trots allt). Våra grannar fick ta emot resten av fikat (det känns som bra att överföra sina problem på andra på detta sätt).

Fika för ett kompani... Eller för familj och grannar. Pappa hade dessutom bakat ost-gifflar (i korgen med duk). Vilken duktig pappa man har!

Idag har vi tagit en liten sovmorgon, så det blir en kort dagis-dag för lilla E... Men jag är superglad över att hon har rätt att vara där i 15 timmar trots att jag är arbetssökande! Hon skulle klättra uppåt väggarna annars. Det känns riktigt kul att lämna av en nöjd liten krabat som med glada utrop springer in till de andra barnen och inom loppet av ett par sekunder är i full färd med att leka.

"...Hej då, lilla E..!" ropar jag efter henne och hon vänder sig om, ler och ger mig en slängkyss. Mammahjärtat myser. Tack, Sverige, för att vi får ha den barnomsorg som vi har!

Pengar och lycka

Den som säger att pengar inte gör en lycklig måste vara en väldigt rik person. Själv skulle jag iallafall bli oerhört lycklig om jag håvade in storkovan på Lotto (note to self: Börja spela på Lotto)! Nu menar jag inte att pengar i sig gör en lycklig, men att pengar, förutsatt att man är lycklig i övrigt, gör det möjligt att ägna sig mer åt det som gör livet fantastiskt. Pengar är med andra ord inte allt, men ett mycket bra medel att ha tillgång till.

För nog är det sant att det bästa i livet är gratis: Villkorslös kärlek, ett barns glada skratt, äkta vänskap, en ljuv sommarvind som blåser genom håret... Osv osv... Men ifall jag hade en massa pengar skulle jag ju ha en grej mindre att oroa mig för; "one less thing", som Forrest Gump skulle ha sagt. Jag skulle även ha mer tid att ägna mig åt det där som är gratis och underbart, då någon annan skulle få privilegiet att göra klart huset och gården samt tvätta och städa och andra saker som känns som en pain i rumpestumpen.

Fast då kommer förstås en rad med frågeställningar: Skulle jag vara nöjd då, eller skulle jag vilja ha mer..? Skulle jag leva över mina tillgångar och tycka att jag hade för lite pengar ändå? Det är förstås svårt att säga, likafullt som det är enkelt att säga att jag skulle vara nöjd ifall det oväntat regnade stålar över mig då jag inte har någon inkomst. I min ficka finns endast fyra hål, precis som den där rått-rackarn hade, hen som valt att bosätta sig i någons hatt... Förresten: Hur kan man inte märka att det bor en gnagare med fru, gammelfarsa och 72 ungar i ens huvudbonad..? Personen i fråga måste onekligen ha haft en mycket stor hatt: "Var bor du, lilla råtta..? Jaså, i min hatt? Kan du kolla om du hittar min cykel där nånstans? Den har varit borta sedan 2009."

Hur som helst... Jag kommer troligtvis inte att vinna på Lotto, särskilt svårt blir det ifall jag glömmer bort att börja spela... Så jag får nog ta mina fyra hål och njuta så mycket jag kan av det som är gratis, som att samla ihop en massa löv i en stor hög för att sedan kasta upp dem i luften och se hur de virvlar ner som ett gyllene regn. Det gör mig barnsligt upprymd och nu är det ännu roligare, för lilla E uppskattar också detta förfaringssätt. Delad glädje är dubbel glädje, som ju alla vet. Jag är glad att jag har underbara människor att dela min glädje med... Fast jag ska nog börja spela på Lotto ändå, för säkerhets skull.

I lööve löv!

Omdefinitioner

Man märker ganska snart att saker och ting inte är vad de ser ut att vara då man har ett litet barn... Köksbordet, exempelvis, är ju inte en plats att ställa tallrikar och mat på; det är en utsiktsplats och ett allmänt lattjo ställe att vara på. Köks-stolarna är inte möbler som man sitter på; de är flyttbara nå-saker-man-inte-får-röra-hjälpmedel. Sängen är förvisso en plats att sova på, men all tid som man inte sover är den en studsmatta (eller en hoppa-matta, som det heter på lilla E-språk). Tvättmaskinen är ett ställe att förvara allehanda glasburkar och leksaker. Diskmaskinen är en klätterställning då luckan fälls ner. Skedar och gafflar är roliga flygplan då man har ätit klart. Spisvreden är magiska styrmojänger. Hundbajs är intressant geggamoja som känns kul mellan fingrarna... Listan på lilla E:s omdefinitioner kan göras oändlig. Ingenting är det man tror att det ska vara och det är fantastiskt att få uppleva världen på ett nytt sätt genom ett barns nyfikna ögon. Men puh! Vilket jobb det är att vakta så att hon inte råkar illa ut!

I förrgår, till exempel, tog vi en promenad ner till älven och min plan var att vi skulle kasta lite stenar i vattnet och plaska lite med händerna vid strandkanten... Det gick inte riktigt enligt planerna. Då vi kom ner till stranden hann jag inte ens blinka och tänka "Vänta nu..?" innan den lilla hade sprungit ut i vattnet, som nådde henne till mitten på vaderna innan jag hann få tag på henne (resultat: blöta skor, sockar och byxor för oss båda). Efter att ha lyft upp henne på säker mark igen och förklarat att man inte får springa ut i vattnet, föreslog jag att vi kunde plaska lite med händerna vid vattenbrynet istället; "Såhär" och så plaskade jag glatt med handen i vattnet. Lilla E visade att hon förstod galoppen genom att glatt springa ut i vattnet igen. Då gav jag upp och bar tillbaka en mycket besviken liten dam, som skrek tills vi hittade några hallonbuskar med -hör och häpna- hallon kvar! Lyckan var gjord. Det är det som är så bra då besvikelsen är framme: Det är relativt enkelt att distrahera den lilla sjöjungfrun, bara man hittar något som är ännu intressantare än det hon egentligen ville göra.


En säng..?

Nej, inte en säng; en hoppamatta!

Lock till en nappflaska?

Nej, inte ett lock: En napp till bebisen!

Grönt är skönt (?)

*Drip!* En liten snordroppe tog just chansen och hoppade basejump ner från min näsa. Härligt för den med lite frihet, jobbigt för mig att det finns mer av den varan i min snok... Förkylningar: Något oundvikligt på höstkanten,  men alltid lika jobbigt!

På tal om något grönt (fast det är egentligen genomskinligt, snoret, om jag ska vara ärlig. Det kändes bara som en bra övergång till nästa ämne), så är det så tursamt för mig att jag bor där jag bor! För på vägen till lilla E:s dagis är det någon som har ett angenämt problem: för mycket äpplen i trädgården. Detta har medfört att denne individ har kommit på en superbra lösning på sitt bekymmer: Försäljning av överskottet! Vid vägkanten står en liten handgjord skylt: "Äpplen 10:-". Dessa är färdigförpackade i påsar och det är bara för gemene man att lägga en slant i burken bredvid och plocka med sig en drös med frukt! Självklart vill jag ha! Vårt lilla nyplanterade träd producerade endast 5 äpplen (imponerande sådana, men ändå!) som lilla E slukade innan de ens hunnit fundera på ifall äpplet verkligen inte faller långt från trädet.

Det känns alltid bra att äta närproducerat och veta att frukten inte innehåller bekämpningsmedel! Så nu ska vi frossa i bläppe, jag och lilla E.

10 kronor för detta. Najs prajs!