Dags att ta tag i saker!

Till mitt försvar har jag haft förkylning efter förkylning och sedan jobbat en massa under en månads tid... Okej, jag kunde kanske ha varit lite mer aktiv... Och jag kunde ha tränat istället för att äta en chokladkaka i soffan vissa kvällar... Men... Alltså... Halkan... Jättehalkigt har det ju varit, skrämmande halt... Och mörkt... Det är ju farligt att springa i mörkret... Kan ju bli överkörd... För att... Va? Jo, jag har en reflexväst, men bilarna kan ju tro att jag är en plogpinne..? Inte troligt?  Nä, kanske inte... Men... Okej, inga fler "men"!

 

Nu ska denna soffpotatis förvandlas till en hurtbulle igen!

 

Och jag gick in starkt i förrgår! Ett tag där försökte jag slinka undan: 24 minus! Hurvens! Det är ju kallt, ju! Det är nog helt okej att vänta med joggningen tills det har blivit mindre än 20 minus, det tycker jag! Det är heeelt okej!

 

Sedan blev det 19 minus: Meen... 19 är ju inte så jättevarmt det heller... Och jag måste kolla om det finns några nya jobb ute. Det är trots allt prio ett...

 

Ja, okej. Det är ju faktiskt prio ett då man är arbetssökande. Så jag kollade i schtaan. Gick igenom alla kategorier och sedan kollade jag Piteå... Och Umeå. Det fanns inga nya jobb. Typiskt! Då jag inte längre kunde komma på något mer att rättfärdiga mig själv och min lathet med, insåg jag mig besegrad och begav mig ut på en tur. Så fantastiskt skönt det kändes! Särskilt trevligt var det att komma hem igen och vara stolt över att ha övervunnit mig själv än en gång!

 

Det är det som är grejen: Om man drivs av en önskan att visa sig själv att man klarar något, så har man en personlig tränare som inte tar vilken bullshit som helst. Man kan helt enkelt inte låtsas, för till sist blir man genomskådad, hur mycket man än försöker luras.

 

 

Mindfullness

Det här med mindfullness är något som jag har tänkt träna på! Det ska ju funka bra för den som känner sig stressad och så... Det går ut på att vara här och nu utan att tänka på någonting annat än de intryck man får genom sina sinnen (dvs varken tänka bakåt eller framåt).

Jag brukar träna lite i duschen medan C tar hand om lilla E. Då försöker jag fokusera på det jag ser, känner och hör:

Jag tittar på hur vattnet strömmar ner från dusch-munstycket och hur det landar på huden för att sedan forsa vidare ner i avloppet. Det gör en liten rund rörelse på golvet... Skickade jag in den där ansökan jag skulle skicka in..? Sluta! Titta på avloppet! Det borde rensas... Visst far vattnet lite långsamt..? Stopp!! Här och nu ska vi vara.

Jag tittar på hur schampot löddrar mellan mina händer och känner hur det doftar. Mums! Känner hur det löddrar in sig i mitt hår... Hur hade vi det med schampo? Var detta sista flaskan? Måste komma ihåg att skriva upp det... Stopp! Här och nu skulle jag vara! Löddret, ja... Fint lödder!

Jag lyssnar till hur vattnet droppar och rinner... Lilla E:s skrik överröstar detta. Hon är arg. Det sker ju här och nu, men är inte så avkopplande... Hon gör något hon inte får göra och C stämmer in med hög röst: Nej! Du får inte vara på bordet! Mer skrik... Vattnet, ja... Hur var det med avloppet? När blev det rengjort senast? Stopp! Kom ihåg: Här och nu!

Lilla E kakka toan! Rösterna kommer närmare och toa-dörren öppnas. Lilla E behöver gå på toaletten. Mamma duscha! säger hon. Jepp! Jag duschar.  Lilla E vill öppna duschdörrarna, men hejdas av C. Hon skulle ju bajsa. Hon blir blöt om sockarna. Jag skyndar mig att duscha klart. Det är av någon anledning inte lika avkopplande att stå där medan lillsmulan sitter och ploppar bredvid, samtidigt som hon, med stort intresse, kommenterar allt jag gör... Men jag borde ju inte känna pressen bara för det. Det är det jag måste träna på.

Det här med mindfullness är inte så enkelt, men jag ska bli expert på det i framtiden!

Hett temperament

Jag är ett hav av känslor, brusande och svallande, på gott och på ont. Det positiva är att jag har kapacitet att känna ett enormt lyckorus och fyllas av gigantisk kärlek som gör mig hög på livet... Det negativa är att även sämresortens känslor kan storma upp inombords. Ett hett temperament kan vara lite jobbigt ibland. Det händer att det ställer till det lite för en...

 

Jag försöker verkligen jobba på det här med att andas och räkna till tio innan jag låter humöret ta över. Det är ju så onödigt att hetsa upp sig över småsaker och faktum är att det är fasligt mycket mer ansträngande att vara arg än att vara glad. Men det är svårt ibland... Det är jättesvårt ibland; särskilt då man ligger minus på sömnkontot och känner sig allmänt stressad över sin livssituation (ge mig ett jobb och/eller en inkomst, tack!). Men det första steget är att vara medveten om problemet och att försöka få till en förändring. Jag är övertygad om att jag ska lyckas med detta jag-projekt och ni ska få se att jag, efter att ha låtit känslorna styra mig i 30 år, ska lyckas få bukt på det hela och segla lugnt på den känslomässiga oceanen i fortsättningen!

Snabb viktminskning

Vuxenpoäng och spa

Jag fyller snart den aktningsvärda vuxenåldern 30. För att fira detta uppsteg i åldersgrupp överraskade min mamma och min svärmor mig med en spa-vistelse på Källan. Vilken angenäm överraskning att få bli bortskämd och ompysslad under ett helt dygn! Det har verkligen känts lyxigt att få tassa omkring i morgonrock och tofflor och bli serverad lunch, fika, middag och frukost! Jag fick även en 80 minuters lavendelbehandling med peeling, inpackning och massage med lavendelolja för hela kroppen. Härligt, mjukgörande och avkopplande!

På kvällen, efter en god middag, satt vi och pratade med skumpa-glas i handen. Det är vuxenpoäng, tycker jag: Att sitta och dricka skumpa på ett spa-hotell med mamma och svärmor och dessutom tycka att det är supertrevligt! Fast det är klart... De är ju mina förebilder, de här två kvinnorna! Om 30 år till ska jag vara en blandning av dem!

Ett lyxpaket var beställt åt mig. Man tackar!

Att tassa omkring i tofflor och morgonrock och få allt serverat är ju inte alls så dumt!

Hotellfrulle: Alltid lika trevligt! (men låt inte den nyttiga bilden lura er: det blev frasiga våfflor med sylt och grädde efter detta).

Näring för själen

Springer med lätta steg. Regnet hänger i luften. Från skogen på sidan av grusvägen hörs en lövsångares glada melodi. Längre fram porlar vårbäcken med full styrka. Jag lyssnar till min egen andning, känner hur marken under mina fötter sviktar lite. Den här stunden är till för min själ, för mig.

Något annat som ger själen näring är goda vänners sällskap. Därför ska jag snart bege mig till Emma för en kopp kaffe. Det ska bli kul att se den nya familjemedlemmen, för även där har knoppar slagit ut och en liten pojke har kommit till världen!

En sån där dag

En del dagar vaknar man upp och känner att man vill gräva en grop med 25 meters djup, lägga sig ner och be någon fylla upp gropen igen... Idag är inte en sån dag!

Idag är en sån där dag som gör att man vill gräva en grop med 25 meters längd, fylla upp den med champagne och bjuda in alla man känner för ett poolparty! Jag är så peppad! Fick en glädjande nyhet igår (jag berättar mer vid ett senare tillfälle) som gör mig så glad att jag vill krama hela världen och pussa den på kinden. Eftersom du som läser detta tillhör världen, vill jag krama dig med! Så kom här nu... KRAAAAM!! PUSSS!! ...Oj, ursäkta att jag dreglade lite! Är lite exalterad, förstår du. Låt mig få torka lite... Så!

Vårkänslor

Det regnar ute. Det är helt okej, förutom att mina joggingstråk blir till lervälling och snöblask... Men det handlar om en kort period! Snart är det barmark igen! *Längtar!!* Jag älskar våren med bäckar som porlar och liv som spirar!

Redan nu har våren börjat inverka på mitt känsloliv, för trots att jag har en del issues med framtidspanik och 30-årskris, så känner jag hur det spritter av glädje inombords! Den spralliga tönten, som med strumpbyxor på huvudet och sugrör i näsan fuldansar till sin egen version av "I like to move it" är tillbaka. Jag gillar henne och jag har saknat henne! Allt blir så mycket trevligare när hon är närvarande! Det blir mindre tjat om oväsentligheter och mycket mer bus och skratt. Jag känner mig även nykär igen! Och vi har så trevligt, jag och C! Det är som det var från början igen! Vilken tur att vi inte gav upp då det kändes mörkt!

 Eftersom det känns som att sommaren är på intåg blev jag tvungen att inhandla en sommardoft. Bara en sån liten förändring, som en ny parfym, kan göra att man känner sig som en ny människa!

Ny period: Ny doft!

Livet är en dans på rosor

Det där talesättet, ni vet: ”Livet är inte alltid en dans på rosor”… Det har jag aldrig riktigt förstått. För det är ju just vad det är. Livet är en dans på rosor och ibland trampar vi på vassa taggar. Det är vid dessa tillfällen vi behöver någon som hjälper oss att få ut taggen från foten, en som stödjer oss då det gör för ont att gå själv.

Ibland vissnar rosorna så att allting verkar trist och grått. Det vi måste komma ihåg är att ta vara på den tid då rosorna slår ut i blom, för även efter en lång tids vissenhet blommar de åter och doftar. Det gäller att även dela dessa stunder med den som funnits där vid svåra stunder.

Så nu dansar vi, mina vänner! Nu dansar vi, mina älskade! För vi måste ju våga dansa även om det kan finnas taggar därunder. Det är ju det livet också handlar om!

Underbaaart!

Så fantastiskt underbart det är att få springa i detta vackra landskap! Idag blev det en runda på 7 km (brukar oftast bara springa 4-5). Att fötterna under en kilometer konstant sjönk ner genom skaren och att solen gömde sig bakom moln tills jag var hemma igen gör verkligen ingenting! För det är så fantastiskt att få en stund för sig själv och sina tankar med öppna landskap i vitt runt omkring sig! Jag får en känsla av samhörighet, som att jag är byggd för att ta joggingturer i skog och mark... Vilket jag ju är (stenåldern, ni vet... Man kunde ju inte sitta på arslena hela dagarna då inte).

Älska vårvintern!

Älska Norrland!

Älska livet!

Pluggande-mamma-metoden

Nu börjar sommaren närma sig, vilket innebär att man snart inte kan gömma sig bakom ylletröjor och täckbyxor längre. Alltså är det dags att börja leva lite sundare. Det har börjat bra för mig (är inne på andra dagen utan kakor och snarr nu). Alla gör olika när de lever sundare och det finns mängder av olika dieter som ska göra underverk. Jag för min del skulle aldrig orka med att följa någon strikt mathållning. Mat är enligt mig ett av livets goda ting och en massa begränsningar skulle bara göra mig olycklig. Däremot tror jag inte att en överdriven sockerkonsumtion är bra för någon, så det är något jag kämpar med att dra ner på. Jag har ingen övervikt att brottas med, men vill försöka komma i lite bättre form och få bort de extrakilon som slagit följe med mig efter att jag slutade snusa. Så för alla som vill joina mig i strävan efter sommarformen, här är

Pluggande-mamma-metoden:

* Undvik halvfabrikat och snabbmat (men vill du ha en pizza på helgen: ät en pizza. Det är dock trevligare och billigare att baka egen)

* Träna då tid finns (och det finns alltid tid för en liten joggingtur! ...Jo, det finns det visst det!)

* All rörelse är bättre än att sitta stilla, så ställ dig upp ibland om du sitter mycket.

* Ta trapporna istället för hissen och parkera på den billigare parkeringen lite längre bort

* Om du (som jag) inte känner att tiden räcker till för gym: gör några styrkeövningar hemma ibland

* Ät snarr på helgen, inte under veckan (och försök se till att det blir max två dagar)

* Då du fikar på stan: Ta en macka istället för kaka (om du inte håller på att dööö av sug efter ett wienerbröd. Ta då ett wienerbröd, för guds skull! Men försök att bara ta ett)

* Om du har barn: Bara att gratulera! Då får du ju automatiskt en massa vardagsmotion!

Så! Enkelt va?! Nu ska shortsen få se att de inte kan räkna med semester i sommar!