Min vardag i norr

Min vardag i norr

söndag 29 december 2013

Kalljäst frukostbröd

Kalljäst frukostbröd är en super-uppfinning! Även den morgontrötta kan fixa en lyxig frulle på ett nafs då det bara är att slänga fram degen, skära upp bitar och kasta in i ugnen!
Degen gör man dagen innan och ställer in i kylen över natten. För 12 stycken bullar
så slänger man ihop följande i en bunke:

22,5 g jäst (dvs nästan hälften av ett jästpaket)
3,75 dl vatten (rumstempererat)
1,5 tsk salt
1,5 msk sirap
3 msk rapsolja
1,25 dl grahamsmjöl
1 dl rågmjöl
6 dl vetemjöl
Solrosfrön, pumpakärnor och bitar av torkad aprikos (eller vad man nu råkar ha hemma)

(Man kan göra hur man vill med mjölsorterna, exempelvis ta en till deci grahams, istället för rågmjöl).

Lös upp jästen i vattnet, häll i alla andra grejer (mjölen kan hällas i sist). Rör ihop och ställ in bunken i kylen med en fuktig bakduk över. Ta fram på morgonkvisten, rulla ut till en korv och skär i 12 bitar. Lägg på en plåt och sätt ugnen på 250 grader. När ugnen är varm: pensla med vatten och grädda i ca 8 minuter.

Fäärdig!

(Tips från Facebook: Vill man vara extra snabb på morgonen kan man klicka ut tolv degklumpar på en plåt med bakplåtspapper och ställa in i kylen. Då är det bara att ta fram plåten då man vaknar!)








fredag 27 december 2013

Egentid

C har åkt iväg till sardinburken... Jag menar julbalunsen på Statt och jag är hemma med en liten sjukling. Jag har för länge sedan valt att stanna hemma och har sett fram emot att få borra ner mig i soffan framför en film och vräka i mig en massa snarr. Mmm! Egentid!

Såå... Jag trycker igång en romantisk komedi, öser upp en skål med glass och börjar sleva...

"Mammaa..!"

Lilla E behöver ha mig bredvid sig tills hon kan somna igen. Resultat: Glasso smälto. Happ! Bara att ta fram nästa gosak:Lindt's chokladpraliner! Dregelpöl bildas medan påsen öppnas. Slurpi slurp, så gött det ska bli!

"Mammaaa!"

Lilla E har svårt att sova igen. Chokladen får vänta medan jag sitter på pallen vid lillsmulans säng igen. Så länge hon vänder och vrider! Stackars liten! Och det är synd om lillsmulan också, som har feber!

Äntligen! Hon somnar och jag smyger iväg för att sedan kasta mig över påsen och hälla i mig innehållet utan att knappt känna smaken. Måste hinna innan nästa uppvaknande!! ...Men... Nu glömde jag förstås att titta på filmen och det känns som... tomt, på något vis, efter att ha lastat i sig en massa lyxig choklad under stress... Så skulle det ju inte vara, ju! Jag skulle ju njuta!

Lilla E vänder sig i sängen så det prasslar lite i täcket.

...Men vad håller jag med?? Här sitter jag och försöker få lite "egentid", då min lilla ängel vill ha mamma bredvid sig då hon är sjuk..!?! Min lilla, lilla underbara tjej som bara vill vara med pappa hela tiden annars! Nu har jag ju chansen att få lite egentid med henne!!!

"Mammaa!"

Just som jag tänkt dessa tankar, kommer hon tassandes från sitt rum med rufsigt hår och trötta ögon. Den grå snuttekaninen släpar efter i hennes lilla hand och dess öron är dyngsura (och luktar gammal skurtrasa) efter att ha fått fungera som något slags napp-substitut. Hon är så söt att mitt hjärta värker.

"Vänta i din säng ett tag", säger jag, "mamma ska bara borsta tänderna, sen ska du få sova i mammas säng! Vill du det?"

"Joo!" svarar den lilla sjuklingen ynkligt.

"Då kommer mamma alldeles strax!" förklarar jag och trippar, efter en puss på pannan, iväg till toaletten.
Klockan har inte hunnit bli tio (jag går inte ens och lägger mig den här tiden på veckodagarna), men med stor iver borstar jag tänderna medan jag längtar efter att få hålla om min lilla dotter och titta på henne tills jag somnar. Då hon vaknar ska jag säga "mamma är här" och stryka hennes hår, utan någon väntetid för att pausa filmen och svälja chokladen! Jag ska ha egentid! Egentid med min fantastiska lilla vän! Jag skyndar mig att slå en liten drill och hastar in på hennes rum, lyfter upp henne och bär henne till sovrummet.

"Nääe!! Inte lilla E sova mammas säng!!" protesterar min lilla vän, som hunnit somna under den korta stunden. "INTEE!!!"

Nähäpp! Det är bara att bära tillbaka den lilla och läsa en bok istället... Inte ett knyst hörs från lilla E:s rum. Hon sussar sött med sin kanin. Och jag känner mig lite lurad. Snuvad på egentiden två gånger i rad... Men vänta nu! Jag har ju faktiskt egentid nu med! Att läsa en bok i lugn och ro är ju inte fy skam det heller!

(... Och är det inte så, att all tid är egentid? Vems tid skulle det annars vara..?)

söndag 22 december 2013

Ouch!

Jag halkade utanför huset häromdagen. Resultat: Ajaj! Slog armbågen och höften i isen samt fick sträckningar i arm, magmuskler, käke och nacke. Som tur var blev det inte värre än så. Hade varit höjden av otur att bryta något när jag äntligen fått möjlighet att jobba! Jag hade även tur med glajjerna. De flög av och gled över isen utan att gå sönder. Puh!
Igår hade jag fortfarande en stor upphöjning på höften, men idag har den lagt sig... Fast jag måste säga att det inte gör mindre ont då lilla E klättrar över mig på morgonen. Två gånger kravlade hon över blåmärket imorse innan jag sa "Okej okej! Jag är vaken!"
Sen kommer hon och slänger sig för att krama om mig. Mot höften. Jättemysigt, men ouch! Varför är det så, att då man har gjort illa sig någonstans, så är det alltid det stället som blir utsatt?
Min höft, den har ett märke, ett märke har min höft, och har den ej ett märke, så är det ej min höft.

lördag 21 december 2013

Bra vecka!

Vilken vecka det har varit! Har snart skolat in mig på två ställen och har fått jobb bokat till mitten av januari (yes!). I torsdags åkte jag och Emma med barnen till 4h-gården efter jobbet, varefter hon bjurrade på lunch. Igår var jag ledig och tog med mig lilla E till syrran för att bli bjudna på lunch och gofika. Sen uppdaterade jag mig lite och såg 10 avsnitt av julkalendern (som ju är jätterolig!).
Idag och imorgon blir det jobb och sedan är jag ledig 4 dagar. Ja, tänk: Ledig,  inte arbetslös!  Jag fick min önskade julklapp ändå!  Tack,  snälla snälla tomten!
Här har du vatten, lilla kaninen! Hare bra nu!

tisdag 17 december 2013

Underbart!

Inatt har lilla E kört med sömntortyr. Hon föreslog att det skulle vara morgon klockan 03:00, eftersom hon ändå inte kunde sova utan att väcka oss med sparkar och skrik. Då hennes förslag inte togs emot med de förtjusta applåder hon förväntat sig,  så såg hon det som ett lämpligt straff att bråka och göra uppror i en halvtimme. Sedan somnade hon om för att kunna vakna klockan 05:45. Underbart!

För denna typ av natt krävs ett stort antal kaffekoppar. Jag tog med mig en sådan till hennes rum då vi skulle leka lite efter frukosten. Sedan blev jag kissnödig (en naturlig följd av alla koppar). Jag ställde kaffekoppen på en relativt hög möbel i hennes rum och sprang iväg. Under denna lilla stund hade hon förstås hunnit hälla (det ljumna) kaffet i sängen,  på mattan och över sig själv. Underbart!

Jo... Det for förstås igenom till påslakan och täcke... Nämnde jag att jag bytte sängkläder igår..? Underbart!


Det som imponerade mig mest var att hon hade lyckats ställa tillbaka koppen efteråt.
Iallafall, så var det tur i oturen att kaffet inte var varmt! Jag har lärt mig att jag ska ta med mig koppen hädanefter!

fredag 13 december 2013

ÄNTLIGEN!!!

Äntligen har jag fått dagar bokade för inskolning som timvikarie! Det har varit en lång väntan och många desperata stunder, men till veckan blir det inskolning och därmed har jag iallafall en fot inne i kommunen! Sen får vi se vilket behov som finns... Men det spelar ingen roll, bara jag vet att det finns en möjlighet att bli inkallad någon gång då och då!
Jag har haft en riktigt bra dag idag! Två möten,  varav det ena bar frukt direkt och det andra låter lovande (men det blir efter jul om det blir). Dessutom bjöd min kära mor på lunch (sprang förstås direkt till henne och berättade om mitt glädjebesked).
Nu kommer vinden att vända! Det är jag övertygad om! Allt kommer att lösa sig till sist! På ett eller annat sätt gör det ju trots allt det. Nu är jag tacksam för att jag återfått hoppet och framtidstron! Hurraa för fredag den 13:e!!!

onsdag 11 december 2013

Rockmusik med glad publik

I lördags var det releasefest för C:s band. Det var en angenäm tillställning och jag var såklart en mycket stolt fru. En liten down-side var att skivan som de hade releasefest för hade fastnat i den italienska tullen, så det fanns inga fysiska ex att köpa. Typiskt!



I måndags åkte jag och C tillsammans med en av hans polare till Umeå för att se Ghost. Det var nästan som att vara i kyrkan, fast mycket bättre musik och bättre stämning... Och utan någon predikan... Och utan träsmak i rumpan... Det var inte alls som att vara i kyrkan,  när allt kommer omkring... Men det var näst intill en religiös upplevelse. Som den obotliga ateist jag är, uppskattade jag det teatraliska och smått humoristiska i upplägget och kunde inte låta bli att tänka på vilken genialisk idé som Ghost-konceptet innefattar.

Det är inte varje dag man är på en konsert där en satanistisk påve får hela publiken att sjunga "Hell Satan" medan rökelsen fyller näsborrarna och fyra anonyma vålnader spelar rockmusik i svarta kåpor. En annorlunda upplevelse och en väldigt trivsam sådan!


Jag känner mig alltid så lyckligt lottad då jag får vara på tillställningar där folk har samlats för att njuta av musik! Det är verkligen näring för själen! Dock har det blivit väldigt sena kvällar och dygnet har vridits om en aning. Någon som inte vänt på sitt dygn är Lilla E... Så idag vaknade vi klockan fem... Yes!

måndag 9 december 2013

Rådjursspår?

Jag var ute på en joggingtur. Det var jobbigt (har haft otur med en efterhängsen förkylning med halsont, så jag har hållit mig borta från joggingstråken ett tag), men ack! Så uppfriskande och härligt! Skogen är så vacker med snötäckta grenar och luften är fylld av stora dalande snöflingor! Äntligen kanske vintern har kommit för att stanna! *Hoppas!*

Det finns rådjur i skogen och i nyfallen snö brukar man se deras spår. Det tycker jag är mysigt! Men kan ni tänka er så förvånad jag blev då jag upptäckte rådjursspår inomhus också?! Brunröda spår av små klövar var det i alla rum jag hade vistats i efter turen. Det var mycket märkligt. Då slog det mig att det kanske inte var rådjursspår, utan renspår. Tomten!!

Efter att ha funderat lite på saken och ropat "Dancer, Prancer... Rudolf?" utan svar, så tog jag en kik under mina sockar. Det visade sig att rådjuret/renen var jag. Jag hade visst fått skavsår mellan två tår och lämnat blodiga tå-spår efter mig.

Nu blir det skurning av golv, vilket det ändå är hög tid för... Men jag måste erkänna att jag känner mig lite besviken över att det inte var jultomten som hade varit här med sitt ekipage. Ett tag där hann jag ju hoppas på att han skulle ha anlänt med den julklapp jag har önskat mig så intensivt: Ett jobb. Men det är ju trots allt ett tag kvar fram till julafton, så jag har förtröstan.

Vixen..? Blitzen..?

torsdag 5 december 2013

Färgpalett

Då jag målar tar jag det första bästa att blanda färger på. C diggade mitt senaste val av palett (eller, ja... Han sa pastell, men jag förstod vad han menade, för jag är så förstående).

onsdag 4 december 2013

Målning

Då man endast har en inkomst på 1500kr/månad gäller det att fundera på alternativa inkomstkällor i väntan på jobb-erbjudanden. En sådan källa är försäljning av tavlor. Det tar mig ett bra tag att måla en tavla och det blir mycket färg som går åt i processen.
Att sedan få bort färgen från händerna är inte det enklaste, men egentligen gör det inte så mycket. Det blir som ett läckert nagellack... Iallafall för den som uppskattar modern konst...

lördag 30 november 2013

Återvinning

Igår var vi på C:s firmafest som tog plats på Verandan. Julbord och show var det och vi hade riktigt trevligt. Sedan sov vi 8,5 timmar. Aah! Vi hade nog kunnat sova hela dagen, men eftersom vi ville hinna med att ha lite tid för att göra sånt som vi inte hinner annars, så ställde vi faktiskt en väckare.
 
Vi har hunnit ta det lugnt och slappa, ägnat lite tid åt varandra och gjort lite egna saker. C passade på att byta strängar på guran och jag passade på att göra en tavla (alltså, inte på ett negativt sätt, som "Vilken tavla jag gjorde där, då jag trampade i hästbajs och kletade det på min vante som jag sedan hälsade på kungen med", utan en tavla... Som i en tavla). Jag är pro det här med återvinning, så jag känner mig rätt nöjd med mitt senaste konstverk som är gjort av överblivet vävlim och tidningsbitar:
 

torsdag 28 november 2013

Finklädd

Lilla E vill vara fin torsdagen till ära, så hon envisas med att göra bodyn till en frack.

onsdag 27 november 2013

Perfekt för joggingtur?

Hmm... Någonting kändes inte riktigt hundra då jag hade gjort mig i ordning för en joggingtur. Inte så konstigt, kanske,  för jag hade ju glömt braxorna! Nog för att mina långkalsonger är sexy nanting, men det känns bättre att ha på sig byxor också. Jag hann iallafall inte längre än till att öppna dörren innan jag kom på vad som var tokigt.

tisdag 26 november 2013

Kling klang

Igår var det min vän Rogers födelsedag och han hade önskat sig fika. Fika var vad han också fick. Massor av gofika. Tror inte att de behöver handla något med sockerinnehåll på en månad, faktiskt...

Senare på kvällen, då jag och C lade oss för att sova, kom lilla E i vanlig ordning och klättrade upp i vår säng för att inta sin plats mellan oss. Jag och C lade varsin hand på den lilla, och fattade dem sedan i ett varsamt grepp medan vi såg på varandra med ett litet leende. Någonting klang till inom mig. En liten påminnelse om att jag lever mitt liv just nu. Det finns ingen anledning att sörja det som inte är, kunde ha varit eller borde vara. Jag har all lycka som går att önska sig.

Ibland ser jag på lilla E då hon leker och pratar högt, halvt för sig själv och halvt till mig. Jag tänker på hur hon rörde sig i min mage då vi körde mot lasarettet och på min oro efter läkarens ord dagen innan, då ett planerat vändningsförsök var inbokat: "Hon har inte vuxit nog... Tror att det är bäst att vi plockar ut henne så snabbt som möjligt... Mår nog bättre på utsidan än på insidan... Vet inte hur hon har påverkats av det". Så orolig, så orolig var jag. "Möjlig näringsbrist"! "Kan bli så att hon måste tas hand om direkt efter förlossningen"! Det kändes som att världens väggar rasade in mot mig. Detta var inget jag hade kunnat planera och förutspå.

Sedan kom hon ut och i samma sekund: Ett skrik. Ett högt skrik. "Näää!" Hon ville förstås inte komma fram än. "Näää!" protesterade hon högljutt och då visste jag att det inte var något fel på henne. Och jag fick hålla henne. Hon behövde inte tas ifrån mig. Hon var bara liten. Så liten. 2535 gram. Liten, men perfekt och frisk.

Jag ser på henne ibland, då hon är på väg att klättra upp på bordet för att hämta något som jag just sagt att hon inte får röra. Jag ser framför mig hur hon låg i min famn och sov, så liten och bräcklig. Hon vägde nästan ingenting, men mitt hjärta vägde desto mer, då det fylldes av hela världens kärlek. Så lyckligt lottad jag är, tänker jag, som får vara med om detta mirakel varje dag! Och ibland säger jag inte nej. Ibland får hon ta med sig sitt pris ner från bordet och springa iväg för att titta på den spännande saken i fred. Ett litet tag.

lördag 23 november 2013

Två låtar, kaksi laulua

Arbetslösheten sätter fart på kreativiteten, vilket är trevligt fastän en aning frustrerande då det inte finns så mycket tid för att få utflöde för allt som gror inuti. Jag försöker lära mig att spela gitarr och med de ackord jag hittills har lärt mig att kratta fram på guran, har jag komponerat några låtar. Jag har spelat in ett par av dem på mobiltelefonen och C har hjälpt mig att sätta lite reverb på dem så att det liter lite mindre burkigt.

Ni kan lyssna på dem via länkarna nedan, om ni är nyfikna.

En handlar om det vakuum jag ofta känner att jag hamnat i med arbetslösheten:

http://youtu.be/aUQgh1mMP7M

Det finns förstås ändå mening och ljus i mörkret och jag har fortfarande mycket att vara tacksam för. Den andra andra låten handlar om kärleken till lilla E, som är en känsla som inte kan beskrivas med ord:

 http://youtu.be/twXuPFXtgag


Som sagt: Jag är medveten om att mitt gitarrspel är under all kritik, men då man skapat något vill man ofta dela med sig av det... Som då man var liten och hade ritat en teckning och ville visa upp den... För trots att andra som kommit längre i sin utveckling kan rita finare, så är man lite stolt över att man lärt sig göra en huvudfoting :)


Suomeksi:
Olen änittänyt kaksi kirjoittamaani laulua puhelimellani. En viellä ole mikään haka kitaransoittaja, mutta tahdon kuitenkin näyttää mitä olen tehnyt... Vähän niinkuin lapsi joka on just oppinut piirtämään ja tahtoo näyttää pirrustuksensa muille. Ensimmäinen laulu kertoo työttömyyden tyhjyyden tunteesta ja toinen kertoo rakkaudestani lapseeni, jota ei voi sanoin kuvailla.

onsdag 20 november 2013

Vinterverk

Jag var nog inte ensam om att dra en besvikelses suck då november-regnet föll över de snötäckta vidderna och lämnade efter sig en karg och isig mark. Med ens blev det mörkare igen och svårt (för att inte säga omöjligt) att ta en joggingtur på den halkiga skogsvägen utan att bryta minst ett ben...
Men det går att finna näring för själen även i den tristaste tillvaron, som naturens egna konstverk i de frusna pölarna på vår bakgård (här nedan har jag förevigat ett exempel med mobilkameran, i brist på en bättre fotograferingsmaskin).

söndag 17 november 2013

Pizzatime!

Förra söndagen fick vi smaka på riktigt goda pizzor hos syrran och J. Den sistnämnda hade fått en pizza-sten i farsdagspresent och det blev smarr nanting! De hade gjort en kalljäst pizzadeg och jag testade att baka en sån denna helg. Trots att jag inte har någon pizza-sten, så blev det riktigt gott här hemma också! Degen smakar inte jäst eftersom man använder väldigt lite av den varan. Sen blir den mycket enklare att baka ut, då den blir seg och smidig. Receptet fick jag av syrran och trots att jag redan postat ett pizza-recept så vill jag lägga upp detta, för det är mycket bättre!

Recept, kalljäst pizzadeg för tre stora pizzor:

7-10 dl mjöl
2,8 dl vatten
2 msk olja
1,5 tsk salt
12,5 g (ca 0,75 tsk) vanlig jäst

Rör ut jästen i vattnet (som kan värmas till ca 30 grader). Rör ner resten och knåda ett tag. Ställ in i kylen, övertäckt med plastfolie, ett dygn. Baka pizzorna i 275 grader tills de blir gyllene i kanterna (Ställ gärna in en plåt längst ner i ugnen och för över pizzan på den varma plåten, så blir det krispigare botten). Jag använde bakplåtspapper för att minimera kladd, men bäst blir det säkert utan.

Kalljäst pizzadeg, redo att bakas ut.
 Då du bakar ut: Stretcha degen på knogarna (inga fingertoppar, då förstörs den lätt). Jag kan ha råkat hälla i lite mycket vatten, för jag tappade räkningen mitt i allt, men min deg var iallafall superenkel att dra ut för hand.

Pizza-pålägg. Jag steker champinjonerna med pressad vitlök först. Smarro!
Det är ju viktigt att ta en bild på ingredienserna. Visst ser det prydligt ut? Precis så städat ser det ut då man bakar pizza... Nästan... Och så två bilder på de färdiga pizzorna:

Cowabunga! Lets eat!



Till efterrätt blev det äppelpaj med punsch-pannacotta. För det behövs ju lite mer kolhydrater efter en pizza, eller hur?

Äppelpaj med punsch-pannacotta: Enkelt och inte tonvis med socker, men inte så nyttigt för det... Men nyttigare än kladdkaka iallafall!
För två portioner äppelpaj hackar jag upp äpplen och rör ihop dem med kanel. Dessa tjoffas ner i formar. Sen smälter jag ca 50 g smör, rör ner en msk socker, ca 0,5 dl cocosflingor, 0,5 dl mjöl, 0,75 dl havregryn och lite valnötsbitar (det är inte så noga med måtten, man kan köra på känsla, så länge det är lite saftigt) och strör geggan över äpplena. In ugnen i 175 grader ett tag, tills det blir lite gyllene färg.

Punsch-pannacottan fixar man med 2,5 dl vispgrädde, 0,5 dl socker, lite vaniljsocker och arraksessens/punsch efter smak. Värms upp i kastrull (inte koka) och sedan lägger man ner ett ark gelatin (som legat 5 min i kallt vatten först). Rör om, låt svalna och häll upp. Ställ in i kylen i några timmar.

Jo, som sagt: Det blir så fint i köket då man bakar pizza... I alla fall om man har varit förutseende och sett till att diskmaskinen är tom... Det hade förstås inte jag...


Typiskt! C fick äran att fixa det, eftersom jag hade varit så duktig och ordnat föda. Tur man är två!

torsdag 14 november 2013

Frustration

"Vi söker dig som har erfarenhet av att jobba med..."

"Du bör ha minst två års erfarenhet av..."

Ååh! Jag blir så frustrerad!!! Hur fasen ska man få erfarenhet ifall ingen ger en chansen att få det?!?!!
Jag skulle kunna tänka mig att jobba gratis i en månad, bara för att få chansen att visa vad jag går för!

tisdag 12 november 2013

Tisdag

Snart, alldeles strax, ska jag vara såå duktig! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men effektiv ska jag vara! Det finns inga nya jobb att söka och städningen har jag tänkt spara till imorgon... Förkylningen säger att jag inte bör springa just nu och jag har inte nog med tid för att påbörja något projekt här hemma... Men jag ska vara effektiv på något sätt, det ska jag!

Eftersom jag har planer på att vara så effektiv, måste jag förstås ladda batterierna lite först! Chick-litt och en kanelbulle passar utmärkt för detta ändamål!

måndag 11 november 2013

Oh no!

Ojsan! Jag hade glömt bort att jag hade lilla E:s sommartofflor av plast i bilen (hade lagt dem på golvet och ni vet: Out of sight, out of mind). Den ena hade visst gjort sig lite väl bekant med kupévärmaren... Det hela påminde om den gången jag i min ungdom värmde fötterna vid lägerelden och mina supersnygga (tyckte jag iallafall) platåskor av plastigt material smälte. Besvikelsen var stor.

Den här gången hade jag nog ändå tur. Det hade ju kunnat bli en värre förödelse i bilen än en förkrympt sandal (för detta var resultatet av den nämnda bekantskapen).
Sandal+kupévärmare=ny storlek

lördag 9 november 2013

Mindfullness

Det här med mindfullness är något som jag har tänkt träna på! Det ska ju funka bra för den som känner sig stressad och så... Det går ut på att vara här och nu utan att tänka på någonting annat än de intryck man får genom sina sinnen (dvs varken tänka bakåt eller framåt).

Jag brukar träna lite i duschen medan C tar hand om lilla E. Då försöker jag fokusera på det jag ser, känner och hör:

Jag tittar på hur vattnet strömmar ner från dusch-munstycket och hur det landar på huden för att sedan forsa vidare ner i avloppet. Det gör en liten rund rörelse på golvet... Skickade jag in den där ansökan jag skulle skicka in..? Sluta! Titta på avloppet! Det borde rensas... Visst far vattnet lite långsamt..? Stopp!! Här och nu ska vi vara.

Jag tittar på hur schampot löddrar mellan mina händer och känner hur det doftar. Mums! Känner hur det löddrar in sig i mitt hår... Hur hade vi det med schampo? Var detta sista flaskan? Måste komma ihåg att skriva upp det... Stopp! Här och nu skulle jag vara! Löddret, ja... Fint lödder!

Jag lyssnar till hur vattnet droppar och rinner... Lilla E:s skrik överröstar detta. Hon är arg. Det sker ju här och nu, men är inte så avkopplande... Hon gör något hon inte får göra och C stämmer in med hög röst: Nej! Du får inte vara på bordet! Mer skrik... Vattnet, ja... Hur var det med avloppet? När blev det rengjort senast? Stopp! Kom ihåg: Här och nu!

Lilla E kakka toan! Rösterna kommer närmare och toa-dörren öppnas. Lilla E behöver gå på toaletten. Mamma duscha! säger hon. Jepp! Jag duschar.  Lilla E vill öppna duschdörrarna, men hejdas av C. Hon skulle ju bajsa. Hon blir blöt om sockarna. Jag skyndar mig att duscha klart. Det är av någon anledning inte lika avkopplande att stå där medan lillsmulan sitter och ploppar bredvid, samtidigt som hon, med stort intresse, kommenterar allt jag gör... Men jag borde ju inte känna pressen bara för det. Det är det jag måste träna på.

Det här med mindfullness är inte så enkelt, men jag ska bli expert på det i framtiden!

torsdag 7 november 2013

Konstkritiker

Jag och lilla E ritar. Hon blir inte så imponerad av varken min katt eller min kanin...


Däremot är hon fortfarande  mycket imponerad av C:s konstverk som skapades igår.  "Pappa lita dubbe!" säger hon med andaktig ton och pekar på den fantastiska teckningen.


tisdag 5 november 2013

Snö och tö

Imorse då jag vaknade (kl. 05:00 i vanlig ordning), så blev jag förtjust då jag kikade ut genom köksfönstret. Snö! Det hade snöat under natten och allt som igår var grått, mörkt och naket var täckt med ett tunt vitt täcke. Underbart! Jihhoo!!

Då vi kom fram till dagis regnade det.

Och under eftermiddagsfikat såg det ut såhär då jag kikade ut genom köksfönstret:


Kråkorna vet hur man fixar till en extra kuslig stämning... Fast vem vet? Kanske de inte hade för avsikt att spöka till det..? De kanske hade samlats där bland de kala trädgrenarna i dimman för att ha ett litet eftermiddagskafferep..? Nä, nu hör jag ju hur det låter! De hade samlats för att fixa till en extra kuslig stämning. Så är det. Det är deras uppgift, deras grej.

måndag 4 november 2013

Halloweenfest med helloween-baksmälla och dagen efter dagen efter

I lördags var det halloween-fest hos syrran och J. De hade fixat bra stämning med spöken, spindelväv, ljus och pumpor med mera. Två gravar hade de till och med ordnat på gården, så jag var riktigt imponerad! Riktigt trevligt var det, men igår... Ja, igår var det mindre trevligt! Jag tog det lugnt med wiine och slutade dricka innan halv tolv. Ändå resulterade min lätta salongsberusning i en baksmälla i riktig halloween-anda. Jag var en mix av zombie och vandrande vålnad under gårdagen. Nästa gång är det jag som kör, kan jag säga! Det blir nog en allt för stor chock för min stackars orutinerade lever att hantera mer än ett vinglas per dygn... För att illustrera hur det kändes har jag ritat en fin bild:
 
Jag dagen efter halloweenfest
Idag var jag tillbaka till mitt normala jag och det blev öppna förskolan efter vanliga förskolan. Det kan vara kul med lite aktivitet för lilla E, tänkte jag... Och aktivitet blev det även för mamman, som hade svårt att hinna med i svängarna då lillsmulan sprang från det ena rummet till det andra. Ett tag var hon på väg ut genom personalingången... Så det gick inte att bara att sitta på bredarslet och sörpla  kaffe medan barnen lekte, som jag hade planerat. .. Men jag hann ju faktiskt inmundiga en köpp och byta några ord med Emma och ett par andra föräldrar. Och lilla E var inte missnöjd annat än i bilen, fast hon lyckades skapa stort missnöje för ett par andra småttingar genom att snatcha deras leksaker (men de fick tillbaka grejerna och allt var förlåtet). Hon är verkligen så levande, min lilla gulleplutt! Det är härligt!

fredag 1 november 2013

Pino räddar

Lilla E har bara ett enda krav: Konstant action. Hon vill bli road hela tiden och jag ska stå för underhållningen.

Så enkelt! Bara att ordna då!

Fast... Jag då..? Får jag gå på toa, tro? Jaha, okej... Om hon får följa med och titta på och förnöjt konstatera att jag kissar. Det går ju bra... Men dricka kaffe då..? Nähä. Dit kan hon inte sträcka sig. En kopp, bara? Nähä. Inte det.

Jag har ett behov. Jag måste få inmundiga minst tre koppar kaffe på morgonen, särskilt om jag har blivit uppjagad klockan fem på morgonen av en liten vandal som är i full färd med att hälla gårdagens kaffe över diskbänken. Det finns en lösning som tillfredsställer bådas behov: Pino på svt-play!  Under 20 minuter kan lilla E sitta stilla och se på detta program (på finska, för att få höra mer av mammas språk). Under denna tid hinner jag dricka mitt kaffe och klarar sedan av att underhålla den lilla igen.

Tack, Pino! Du räddar min dag!

Katten får mjölk och mamma får kaffe. Win-win!

onsdag 30 oktober 2013

Long time, no see.

Hej, kära vänner!

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på senaste... Har inte heller varit inne på Facebook... Har inte heller varit super-kontaktsökande över huvud taget... Jag ber om ursäkt för detta!

Det är bara det att jag fortfarande är en arbetssökande småbarnsförälder, vilket innebär att jag i princip inte har någon fritid... Eller jo: På helgerna har jag ju det... När inte C är borta... Vilket han har varit mycket den senaste tiden... Men denna helg fixade vi i alla fall barnvakt och umgicks med trevliga människor och lite vin (fast inte för C, han fick köra... Och nej: Han är inte gravid). Vi kände oss så unga, må ni tro! Unga, men vuxna.

Hur som helst: Då man jobbar har man raster. Raster är på tok för underskattade, om ni frågar mig! Som arbetssökande har man inga raster. De dagar som lilla E är på dagis har jag fullt upp med att trixa ihop ansökningar, ringa och jaga chefer, fixa med arbetsförmedlingens uppgifter och gå på intervjuer (det sistnämnda gör jag alldeles för sällan, om ni frågar mig. Jag är ju awesome! Jag borde bli kallad till varje intervju!). Sen är det full rulle från morgon till kväll då jag och lillsmulan försöker hitta på saker att sysselsätta oss med och göra en massa bus/avleda en massa bus. På kvällen är jag helt slut i skall-knoppen och vill bara glo på dumburken innan jag släpar iväg till sängen (för att vakna upp kl. 05:00, då C drar iväg till jobbet och lilla E studsar upp som en fjäder och börjar riva stället (hennes favoritsysselsättning. Alla måste ju ha en hobby).

Igår hade jag ingen aning om hur jag skulle gå till väga för att söka jobb, för jag kunde inte komma att tänka på någon att kontakta och det fanns inga jobb ute på ams. Så jag tog en day off och provade måla lite, något jag inte gjort på snart ett år! Jag testade att kladda lite med flytande tusch, vilket är supersvårt för en som är van att använda sig av de fantastiskt omedelbart övermålningsbara akrylfärgerna. Jag råkade nöta lite på papperet på något ställe, då jag försökte "sudda" det jag målat, men i övrigt så var det trevligt. Det blev en liten flykt från verkligheten, med två fantasifigurer:

Monster

Sjöjungfru

Monstret blev finast, tycker jag. Det bästa med att rita fantasifigurer, är att ingen (förutom jag) kan säga om de liknar det som de ska likna eller inte. Nä! Nu ska jag ta och vara arbetssökande igen. Vi hörs!

söndag 13 oktober 2013

Hett temperament


Jag är ett hav av känslor, brusande och svallande, på gott och på ont. Det positiva är att jag har kapacitet att känna ett enormt lyckorus och fyllas av gigantisk kärlek som gör mig hög på livet... Det negativa är att även sämresortens känslor kan storma upp inombords. Ett hett temperament kan vara lite jobbigt ibland. Det händer att det ställer till det lite för en...

 














Jag försöker verkligen jobba på det här med att andas och räkna till tio innan jag låter humöret ta över. Det är ju så onödigt att hetsa upp sig över småsaker och faktum är att det är fasligt mycket mer ansträngande att vara arg än att vara glad. Men det är svårt ibland... Det är jättesvårt ibland; särskilt då man ligger minus på sömnkontot och känner sig allmänt stressad över sin livssituation (ge mig ett jobb och/eller en inkomst, tack!). Men det första steget är att vara medveten om problemet och att försöka få till en förändring. Jag är övertygad om att jag ska lyckas med detta jag-projekt och ni ska få se att jag, efter att ha låtit känslorna styra mig i 30 år, ska lyckas få bukt på det hela och segla lugnt på den känslomässiga oceanen i fortsättningen!

måndag 7 oktober 2013

Lösenordsdjungeln

Användarnamn och lösenord: Ett mycket bra påfund och samtidigt en källa till ofantlig irritation.

Det finns förstås olika sätt att tackla det hela... Exempelvis kan man ha ett standardlösen som man skriver in på alla sidor: Problem solved! Då glömmer man inte bort det, iallafall! Men så rullar inte denna böna. Då det finns en viss risk för att någon hackar in sig på en sida och får tag på alla lösenord som användarna har, vill jag köra med olika varianter för att undvika eventuella obehöriga inloggningar på samtliga konton. Detta är ju rätt smart, men också väldigt jobbigt ibland! Det är nämligen inte så enkelt att minnas alla varianter som man har kokat ihop... Ibland kan man inte heller använda sitt standard-användarnamn då det är upptaget, och då blir det problemos gigantos. Då glömmer man ju vilket namn man hade valt och måste skicka iväg en ansökan om nya inloggningsuppgifter... Och det är inte alltid supporten fungerar som den ska... Då sitter man där med skägget i e-postlådan och funderar på vad man ska ta sig till. Man testar att skapa en ny profil...

Tyvärr, det går inte. Det finns redan en profil registrerad på dig, men du kan ju klicka här för att få ett nytt lösenord.

*Klick!*

Inget händer.

*Skickar ett mail till supporten*

Inget händer.

Suck!

torsdag 3 oktober 2013

Arbetsintervju

Efter en natt med tre timmars sömn (läste min bok lite för länge och blev väckt på tok för tidigt) är man verkligen i sitt esse -vad gäller tröghet på morgonkvisten, iallafall.

Efter att ha tagit just under fem år på mig att göra mig och lillsmulan redo för avfärd bar det av till dagis och arbetsintervju (ni får gissa vem som for vart, men det hade kanske varit taktiskt med omvänd ordning, med tanke på att lilla E hade smartare utlägg än jag vid frukosten).

På vägen till intervjun handlade jag en Loka och hade fullt sjå med att öppna den. Det blev nämligen förvånansvärt få händer över för ett sådant uppdrag då jag hade CV:t i ena kardan och väskan i den andra (varför jag inte hade det förstnämnda i den sistnämnda kan man ju fundera över, men tanken var väl att inte skrynkla papprena). Ja... Så jag tryckte förstås fast den lätt omskakade flaskan mellan knäna och skruvade loss korken med väsk-handen. Det kolsyrade vattnet sprutade lyckligt upp ur sin fångenskap och över mina byxor, på båda sidor för jämställdhetens skull. "Ååh nejj!" utbrast jag högt och oroade på så vis ett förbipasserande äldre par som tittade på mig som om de funderade på bästa flyktväg från denna galning med blöta brallor.

Jag borde naturligtvis ha packat ner ett par reservbyxor, såsom jag har för vana att göra med strumpbyxor (det fanns faktiskt ett par i min väska även denna gång, trots att jag inte hade kjol på mig. De hade bland annat sällskap av ett paraply, trots molnfri himmel, och en blöja, trots att lilla E inte skulle med)... Som notorisk klant borde jag vid det här laget vara mer rutinerad... Men det är ju svårt att kunna förutspå precis varenda klanteri man kan råka ut för, så jag fick gå med mina surbyxor till mötesplatsen. Jag hade förstås kunnat byta till de där nylonstrumporna... De hade varit torra, men samtidigt en aning kalla och eventuellt en smula stötande.

Hur det än bar sig så torkade brallorna lagom till intervjun, så jag slapp använda mig av den lustiga förklaringen som jag i mitt huvud hade gjort i ordning för att de (de var två intervjuare) inte skulle tänka att jag kissat ner mig av nervositet eller så. Förvånande nog klarade jag mig utan alldeles för mycket svammel genom den drygt två timmar långa intervjun (fast jag måste ha svamlat lite ändå, för den skulle bara vara i 1, 5 timmar).

Nu är jag helt slut i kålen för ikväll var det föräldramöte på dagis, varefter mamma tränade lite MI på mig (hon går en kurs gällande motiverande arbetssätt och ska öva på någon som vill få till en förändring). Jag vill få bukt på mitt kolhydratsbegär, så det var ett ypperligt tillfälle att få lite nya tankar kring det... Men nu har hjärnan satt upp "stör ej"-skylten så det är bäst att låta den vara i fred. Ifall man besvärar den då denna skylt är uppsatt så blir det livat värre och jag vill försöka ha en bra relation med den... Så gonatt! Nu ska jag göra en tidig kväll för en gångs skull!

onsdag 2 oktober 2013

En fluga på väggen

Vad är det med små-flugor och nymålade väggar..? Varje gång man målar ute så tar det bara någon minut innan ett gäng med flygfän sitter fast i färgen. På garageporten, exempelvis, som målades för några veckor sedan, satte sig tre bevingade småkryp och de sitter där än. Undrar vad de tänkte..?