Tanten

Det är något med kombinationen Dobson-täckbyxor, snorig näsa, lätt flåsande andetag och immiga glasögon som får en att känna sig ungefär lika cool som en cameltoe i plyschbyxor... Det vill säga inte så cool alls.

Då man sedan måste ta av sig alla kläder medan man pratar, för att man börjar svettas som en klimakterie-gris då man kommer in i värmen efter att ha gått fram och tillbaka till sin bil för att man glömt att ta med sig de papper man åkt in till stan för att lämna... Då känner man sig som en senil kärring med minne som en guldfisk. Denna känsla ökar en aning i omfattning då man från början inte kan dra sig till minnes om vad man skulle fråga om, utan måste ta fram en skrynklig lapp där man för säkerhets skull har antecknat sina funderingar.

Det faktum att man valt att parkera bilen på fem minuters gångavstånd, på grund av att man inte vill betala 15 kronor för parkeringen då man kan komma undan med 2 kronor, känns plötsligt som ett typiskt pensionärspåfynd... Särskilt markant blir denna känsla då man, istället för att förbanna sitt dåliga minne eller dumsnåla val av bilplats, kommer på sig själv med att förbanna de höga parkeringspriserna närmare centrum...

Då man ser att andra kvinnor i ens ålder går omkring i jeans och senaste snittet gällande vinter-mode, så tar man en titt på sin 5-åriga vinterjacka och börjar motvilligt fundera på när man gick och blev tant. Det kom smygandes, troligtvis någon gång mellan amningen och 2-årstrotsen... Fast det kan ha börjat tidigare också... Nu är man helt plötsligt, oavsett situation, klädd i praktiska kläder. De högklackade skorna står orörda i långa rader på sina hyllor och samlar damm. Kontaktlinserna får endast komma fram ur sina etuier då det är dags för en joggingtur, för glasögon känns mindre besvärliga att fiffla med. Förut var det tvärtom.

Jag måste erkänna att jag inte trodde att jag skulle gå och bli tant. Tanken var att jag skulle vara en modern morsa som hängde med i svängarna och blev sedd som den där hippa föräldern av barnets kompisar. Det är bara att inse att så kommer det inte att bli. Jag har blivit en tant. En 30-årig töntig tant. Det känns inte så dumt som jag trodde, faktiskt!

P.S.
Jag älskar mina Dobson-täckbyxor!

30-årssnack

Som 30-årig kvinna kan jag känna en viss ambivalens gällande min ålder. Det finns tillfällen då det är en fördel att anses som "lite äldre", som det kallas då man inte längre är i 20-årsåldern. Exempelvis är det bra då man söker jobb, då man med stigande ålder automatiskt antas ha en viss livserfarenhet (över 10 års arbetslivserfarenhet och 3,5 års högskoleutbildning verkar ibland vara en sekundär merit jämfört med åldern). Sedan finns det tillfällen då det inte känns lika positivt att vara 30 år. Exempelvis på krogen... Går man ut då åldersgränsen är 22 så förväntar man sig nästan att någon ska komma med en rollator för att man inte ska bryta lårbenshalsen på väg ut. Man känner sig, med andra ord, gammal, rynkig och malplacerad då man jämför sig med de barbiedockor som sitter med små fickspeglar och bättrar på läppglansen medan de väntar på att bli bjudna på en drink (Behöver jag nämna att det var länge sen jag var på krogen?).

Ibland känner man sig yngre än sin ålder (för man är ju nästan samma person nu som då..? Eller kanske inte,  ändå...) och ibland känner man sig som 100 år (som då man inte sovit en hel natt på en månad). Den senaste tiden har jag känt mig lastgammal. Som då en kollega berättade att hon sagt till någon att en ny tjej (jag) skulle skola in sig på arbetsplatsen:

"Visst var jag snäll som kallade dig för tjej? Hihi"

"Mjoo... Men jag är ju en tjej.? Hi... hi..?"

Eller då en kollega skulle ge sig på att gissa min ålder:

"Få se, du är tretti..."

"Jo (stooppp!). Trettio år är jag!"

Efter sådana (med all välmening sagda) kommentarer kan det hända att man kommer hem, tittar sig i spegeln och tänker Ja, huvvaligen!  Vilka djupa rynkor  man har, alltså!  Det kan hända att man drar lite i skinnet och funderar på vad en ansiktslyftning skulle kosta. Alldeles för mycket! Suck!

Sedan kommer det ett tillfälle (som idag), då man är ute på promenad med sin lilla dotter och möter en trevlig ung tjej som stannar och pratar med den lilla:

"...Är du ute på promenad med din storasyster?"

Då kan det hända att man kommer hem, struntar i att kolla sig i spegeln och bestämmer sig för att lita på tjejens omdöme. Skutteliskutt! Är man ung så är man! Hihhii!

Fest och häst: En helg som bäst!

"Akta dig a-akta dig, akta dig, akta dig. Akta dig a-akta dig,  akta akta dig".
(Lilla E har tagit fram kärnan i Lilla snigel).

Vi hade en riktigt bra dag igår, jag och lillsmulan! Det var varmt och soligt så vi tog en liten sommarpromenad och kikade på hästar, hönor, tuppar och en kanin. Tur att dessa djur bor nära, för det tar en halv dag att gå ett par hundra meter med lilla E. Ni förstår, det finns väldigt mycket att titta på längs vägen, såsom grässtrån, kottar, hästbajs och stenar. Tur att vi hade med oss en hink för vi hittade massvis med värdefulla skatter!

En intressant varelse på andra sidan staketet.

Vilka skatter! tur vi hade en hink med oss att samla dessa värdefulla ting i!

I fredags blev jag överraskad av mina vänner som hade fixat en fest där allt var rosa (jag älskar rosa!). Jag fick även en rosa hatt med fluff och blinkande bling samt rosa glitter-solbrillor att ha på mig. Nu kan jag äntligen klä mig som en riktig pimp! Tillsammans med min rosa kappa och en käpp kan jag överglänsa Snoop Dogg då han spelar Huggy Bear i Starsky and Hutch! Yesss!!

En fest i rosa! Det är kärlek det!

 Jag är med andra ord väldigt nöjd med min helg! Ikväll ska vi dessutom äta hos svärmor som även hon har fyllt år! Schväggan med man ska också dit så helgen fortsätter att vara trivsam! Ibland är det bara så mysigt att vara jag!

Vuxenpoäng och spa

Jag fyller snart den aktningsvärda vuxenåldern 30. För att fira detta uppsteg i åldersgrupp överraskade min mamma och min svärmor mig med en spa-vistelse på Källan. Vilken angenäm överraskning att få bli bortskämd och ompysslad under ett helt dygn! Det har verkligen känts lyxigt att få tassa omkring i morgonrock och tofflor och bli serverad lunch, fika, middag och frukost! Jag fick även en 80 minuters lavendelbehandling med peeling, inpackning och massage med lavendelolja för hela kroppen. Härligt, mjukgörande och avkopplande!

På kvällen, efter en god middag, satt vi och pratade med skumpa-glas i handen. Det är vuxenpoäng, tycker jag: Att sitta och dricka skumpa på ett spa-hotell med mamma och svärmor och dessutom tycka att det är supertrevligt! Fast det är klart... De är ju mina förebilder, de här två kvinnorna! Om 30 år till ska jag vara en blandning av dem!

Ett lyxpaket var beställt åt mig. Man tackar!

Att tassa omkring i tofflor och morgonrock och få allt serverat är ju inte alls så dumt!

Hotellfrulle: Alltid lika trevligt! (men låt inte den nyttiga bilden lura er: det blev frasiga våfflor med sylt och grädde efter detta).