Dags att ta tag i saker!

Till mitt försvar har jag haft förkylning efter förkylning och sedan jobbat en massa under en månads tid... Okej, jag kunde kanske ha varit lite mer aktiv... Och jag kunde ha tränat istället för att äta en chokladkaka i soffan vissa kvällar... Men... Alltså... Halkan... Jättehalkigt har det ju varit, skrämmande halt... Och mörkt... Det är ju farligt att springa i mörkret... Kan ju bli överkörd... För att... Va? Jo, jag har en reflexväst, men bilarna kan ju tro att jag är en plogpinne..? Inte troligt?  Nä, kanske inte... Men... Okej, inga fler "men"!

 

Nu ska denna soffpotatis förvandlas till en hurtbulle igen!

 

Och jag gick in starkt i förrgår! Ett tag där försökte jag slinka undan: 24 minus! Hurvens! Det är ju kallt, ju! Det är nog helt okej att vänta med joggningen tills det har blivit mindre än 20 minus, det tycker jag! Det är heeelt okej!

 

Sedan blev det 19 minus: Meen... 19 är ju inte så jättevarmt det heller... Och jag måste kolla om det finns några nya jobb ute. Det är trots allt prio ett...

 

Ja, okej. Det är ju faktiskt prio ett då man är arbetssökande. Så jag kollade i schtaan. Gick igenom alla kategorier och sedan kollade jag Piteå... Och Umeå. Det fanns inga nya jobb. Typiskt! Då jag inte längre kunde komma på något mer att rättfärdiga mig själv och min lathet med, insåg jag mig besegrad och begav mig ut på en tur. Så fantastiskt skönt det kändes! Särskilt trevligt var det att komma hem igen och vara stolt över att ha övervunnit mig själv än en gång!

 

Det är det som är grejen: Om man drivs av en önskan att visa sig själv att man klarar något, så har man en personlig tränare som inte tar vilken bullshit som helst. Man kan helt enkelt inte låtsas, för till sist blir man genomskådad, hur mycket man än försöker luras.

 

 

Vinterverk

Jag var nog inte ensam om att dra en besvikelses suck då november-regnet föll över de snötäckta vidderna och lämnade efter sig en karg och isig mark. Med ens blev det mörkare igen och svårt (för att inte säga omöjligt) att ta en joggingtur på den halkiga skogsvägen utan att bryta minst ett ben...

Men det går att finna näring för själen även i den tristaste tillvaron, som naturens egna konstverk i de frusna pölarna på vår bakgård (här nedan har jag förevigat ett exempel med mobilkameran, i brist på en bättre fotograferingsmaskin).

Underbaaart!

Så fantastiskt underbart det är att få springa i detta vackra landskap! Idag blev det en runda på 7 km (brukar oftast bara springa 4-5). Att fötterna under en kilometer konstant sjönk ner genom skaren och att solen gömde sig bakom moln tills jag var hemma igen gör verkligen ingenting! För det är så fantastiskt att få en stund för sig själv och sina tankar med öppna landskap i vitt runt omkring sig! Jag får en känsla av samhörighet, som att jag är byggd för att ta joggingturer i skog och mark... Vilket jag ju är (stenåldern, ni vet... Man kunde ju inte sitta på arslena hela dagarna då inte).

Älska vårvintern!

Älska Norrland!

Älska livet!

Tid för kvalitetstid

Nu går det undan! Dagarna försvinner snabbare än en kaka i min hand. Har inte ens hunnit skriva inlägg då det är så mycket annat som ska hinnas med. I måndags var det seminarium i Umeå som stod på agendan och igår var det 1,5-årskontroll för lilla E på BVC så då passade vi på att ha en mamma-dotterdag:

Morgonpromenad: Solen stiger upp och fåglarna kvittrar. Själen sjunger.

Våren är inte långt borta.

Eftermiddagssvängen.

Flervåningshus för fåglar?

Oj, så skönt att sova medan mamma plockar påskris (även fast vantarna missmatchar med overallen på ett skrikigt sätt)!

Imorse vaknade vi tidigt och fick därmed kvalitetstid även idag! Härligt! Det är dock fullt sjå med att hålla koll på vad lilla E tar sig för medan man försöker fixa frulle å grejer. Hon är snabb som en blixt och en problemlösare som mamma (jag löser alltid problem, men ja, för er som nu har en skeptisk min: ibland skapar lösningarna ytterligare problem som i sin tur måste lösas. Hey, ingen är perfekt!). Nu har hon kommit på att stolar går att använda för att ta sig upp på andra ställen än matbordet. Man blir ju stolt över hennes initiativförmåga och motoriska skills, men "Puh!" säger jag bara! Det gäller att vara med då hon lyfter perkulatorn och samtidigt får syn på en kryddskål i porslin.

"Få se nu... Vad var det som stod på schemat idag..? Ja just ja: Skapa stor oreda och förstörelse medan du samtidigt är supersöt och underbar!"

Nu är hon iallafall lämnad på dagis och jag ska jobba vidare med mina examinationsuppgifter. Önska mig lycka till!

En helg

Jag har förstått att de flesta som bor i schtaan har varit på den där Etage-festen som säkert var dötrist, å dötråkig och alldeles... alldeles underbar. Själv är jag i ett läge i mitt liv då jag uppskattar stillhet och lugn väldigt mycket. Det kan bero på att det för det mesta är full rulle här hemma och att det inte är så ofta man känner att man kan slappna av. Så det är vad jag har valt att göra i helgen: Att försöka göra så lite som möjligt och umgås med min familj. Här är några bilder från detta veckoslut:

Bullmamman (jag) slår till igen! Mums!

Ibland kan det kännas som att ett steg fram är ett steg bak...

Vagnen goes transformer med mina specialmedar.

Inget kan stoppa Vagnimus Prime!

Bäverspår (ej att förväxlas med snigelspår, trots att ordet kan leda till vissa associationer).

En lortig hare har varit här.

Lada (för att jag gillar dem. De är mysiga).

"Rast och ro", precis vad jag behövde!

Idag har lilla E fått vara hos sin farmor ett par timmar för att jag och C ska hinna fixa några grejer, men i övrigt så har vi bara tagit det lugnt. Har även tagit igen lite förlorad sömn, så nu är jag redo för en ny vecka!

En bra dag!

Vilken bra dag det har varit! På förmiddan fick vi besök av Linda, Peter, Edde och Noomi och det var såklart trevligt! :) Efter det tog jag med mig lilla E på en härlig långpromenad i det underbara vädret (C hade grejer att fixa inför kommande byggnationer i sommar).

Landet! Det är grejer det!

Även rådjuren uppskattar bron över ån.

Efter det har vi lyft skrot (bokstavligt talat) uppe på vinden. Gott folk: Att slänga upp nåt på vinden för att "slänga det sen" eftersom att "vi ändå ska köra till skroten med det andra" är inte en bra idé. Nej, det är faktiskt en riktigt dålig piss-idé!

Såhär såg det ut innan vi började (ja, alltså det är ju lika mycket skrot åt andra hållet). Fortsättning följer...

Men nu har vi börjat iallafall... Nästa steg är att köra berget vi idag byggt till skroten för att få plats med nästa berg som ska iväg. Annars tror jag att man blir ledsen i ögat då högarna aldrig verkar minska. Jasi! Nu ska vi käka lite varma mackor, för skrovmålen vi käkade tidigare har vaporiserat (oj! Jag trodde detta ord skulle bli understruket med rött för att jag har hittat på det, men tydligen är det legitimt att använda! Najs!) i våra magar.

Härlig dag!

C har haft grejer att fixa idag, så jag och lilla E har varit hemma på tu man hand under dagen. Vädret värmdes upp avsevärt då solen gnuggat sömnen ur ögonen, så vi passade på att ta en liten prommis.

Men vi såg förstås till att stanna upp då vi upptäckte något som var värt att betrakta en stund extra. Den här snöklumpen, exempelvis, var ju mycket intressant.

Vi kikade även på hästar och pekade på dem så att de skulle känna sig extra uttittade.

Sedan kom svärmor förbi med lite nya kläder till lilla E och vi passade på att bjuda på lite middag. Nu ska jag mysa ner mig bredvid maken i soffan en stund innan han ska iväg på spelning :)

Underbar start på dagen!

Oj! Så skönt det är att börja dagen med en joggingtur! Det är så härligt att springa genom skogen för att sedan komma ut till de öppna ängslandskapen där solen reflekteras i de snötäckta vidderna. Det om något är ljusterapi! :)

Elefanttamponger med snö på

                                 
Dessutom smakar frukosten ännu godare efter en liten joggingrunda! Och nybryggt kaffe doftar ännu ljuvligare! ...Ja, som ni kanske märker ger det även en massa endorfiner :)

Nu ska jag frukostplugga en stund. Sen blir det en sväng till stan för att träffa en polare över en lunch.