Long time, no see.

Hej, kära vänner!

Jag vet att jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på senaste... Har inte heller varit inne på Facebook... Har inte heller varit super-kontaktsökande över huvud taget... Jag ber om ursäkt för detta!

Det är bara det att jag fortfarande är en arbetssökande småbarnsförälder, vilket innebär att jag i princip inte har någon fritid... Eller jo: På helgerna har jag ju det... När inte C är borta... Vilket han har varit mycket den senaste tiden... Men denna helg fixade vi i alla fall barnvakt och umgicks med trevliga människor och lite vin (fast inte för C, han fick köra... Och nej: Han är inte gravid). Vi kände oss så unga, må ni tro! Unga, men vuxna.

Hur som helst: Då man jobbar har man raster. Raster är på tok för underskattade, om ni frågar mig! Som arbetssökande har man inga raster. De dagar som lilla E är på dagis har jag fullt upp med att trixa ihop ansökningar, ringa och jaga chefer, fixa med arbetsförmedlingens uppgifter och gå på intervjuer (det sistnämnda gör jag alldeles för sällan, om ni frågar mig. Jag är ju awesome! Jag borde bli kallad till varje intervju!). Sen är det full rulle från morgon till kväll då jag och lillsmulan försöker hitta på saker att sysselsätta oss med och göra en massa bus/avleda en massa bus. På kvällen är jag helt slut i skall-knoppen och vill bara glo på dumburken innan jag släpar iväg till sängen (för att vakna upp kl. 05:00, då C drar iväg till jobbet och lilla E studsar upp som en fjäder och börjar riva stället (hennes favoritsysselsättning. Alla måste ju ha en hobby).

Igår hade jag ingen aning om hur jag skulle gå till väga för att söka jobb, för jag kunde inte komma att tänka på någon att kontakta och det fanns inga jobb ute på ams. Så jag tog en day off och provade måla lite, något jag inte gjort på snart ett år! Jag testade att kladda lite med flytande tusch, vilket är supersvårt för en som är van att använda sig av de fantastiskt omedelbart övermålningsbara akrylfärgerna. Jag råkade nöta lite på papperet på något ställe, då jag försökte "sudda" det jag målat, men i övrigt så var det trevligt. Det blev en liten flykt från verkligheten, med två fantasifigurer:

Monster

Sjöjungfru

Monstret blev finast, tycker jag. Det bästa med att rita fantasifigurer, är att ingen (förutom jag) kan säga om de liknar det som de ska likna eller inte. Nä! Nu ska jag ta och vara arbetssökande igen. Vi hörs!

Hett temperament

Jag är ett hav av känslor, brusande och svallande, på gott och på ont. Det positiva är att jag har kapacitet att känna ett enormt lyckorus och fyllas av gigantisk kärlek som gör mig hög på livet... Det negativa är att även sämresortens känslor kan storma upp inombords. Ett hett temperament kan vara lite jobbigt ibland. Det händer att det ställer till det lite för en...

 

Jag försöker verkligen jobba på det här med att andas och räkna till tio innan jag låter humöret ta över. Det är ju så onödigt att hetsa upp sig över småsaker och faktum är att det är fasligt mycket mer ansträngande att vara arg än att vara glad. Men det är svårt ibland... Det är jättesvårt ibland; särskilt då man ligger minus på sömnkontot och känner sig allmänt stressad över sin livssituation (ge mig ett jobb och/eller en inkomst, tack!). Men det första steget är att vara medveten om problemet och att försöka få till en förändring. Jag är övertygad om att jag ska lyckas med detta jag-projekt och ni ska få se att jag, efter att ha låtit känslorna styra mig i 30 år, ska lyckas få bukt på det hela och segla lugnt på den känslomässiga oceanen i fortsättningen!

Lösenordsdjungeln

Användarnamn och lösenord: Ett mycket bra påfund och samtidigt en källa till ofantlig irritation.

Det finns förstås olika sätt att tackla det hela... Exempelvis kan man ha ett standardlösen som man skriver in på alla sidor: Problem solved! Då glömmer man inte bort det, iallafall! Men så rullar inte denna böna. Då det finns en viss risk för att någon hackar in sig på en sida och får tag på alla lösenord som användarna har, vill jag köra med olika varianter för att undvika eventuella obehöriga inloggningar på samtliga konton. Detta är ju rätt smart, men också väldigt jobbigt ibland! Det är nämligen inte så enkelt att minnas alla varianter som man har kokat ihop... Ibland kan man inte heller använda sitt standard-användarnamn då det är upptaget, och då blir det problemos gigantos. Då glömmer man ju vilket namn man hade valt och måste skicka iväg en ansökan om nya inloggningsuppgifter... Och det är inte alltid supporten fungerar som den ska... Då sitter man där med skägget i e-postlådan och funderar på vad man ska ta sig till. Man testar att skapa en ny profil...

Tyvärr, det går inte. Det finns redan en profil registrerad på dig, men du kan ju klicka här för att få ett nytt lösenord.

*Klick!*

Inget händer.

*Skickar ett mail till supporten*

Inget händer.

Suck!

Snabb viktminskning

Arbetsintervju

Efter en natt med tre timmars sömn (läste min bok lite för länge och blev väckt på tok för tidigt) är man verkligen i sitt esse -vad gäller tröghet på morgonkvisten, iallafall.

Efter att ha tagit just under fem år på mig att göra mig och lillsmulan redo för avfärd bar det av till dagis och arbetsintervju (ni får gissa vem som for vart, men det hade kanske varit taktiskt med omvänd ordning, med tanke på att lilla E hade smartare utlägg än jag vid frukosten).

På vägen till intervjun handlade jag en Loka och hade fullt sjå med att öppna den. Det blev nämligen förvånansvärt få händer över för ett sådant uppdrag då jag hade CV:t i ena kardan och väskan i den andra (varför jag inte hade det förstnämnda i den sistnämnda kan man ju fundera över, men tanken var väl att inte skrynkla papprena). Ja... Så jag tryckte förstås fast den lätt omskakade flaskan mellan knäna och skruvade loss korken med väsk-handen. Det kolsyrade vattnet sprutade lyckligt upp ur sin fångenskap och över mina byxor, på båda sidor för jämställdhetens skull. "Ååh nejj!" utbrast jag högt och oroade på så vis ett förbipasserande äldre par som tittade på mig som om de funderade på bästa flyktväg från denna galning med blöta brallor.

Jag borde naturligtvis ha packat ner ett par reservbyxor, såsom jag har för vana att göra med strumpbyxor (det fanns faktiskt ett par i min väska även denna gång, trots att jag inte hade kjol på mig. De hade bland annat sällskap av ett paraply, trots molnfri himmel, och en blöja, trots att lilla E inte skulle med)... Som notorisk klant borde jag vid det här laget vara mer rutinerad... Men det är ju svårt att kunna förutspå precis varenda klanteri man kan råka ut för, så jag fick gå med mina surbyxor till mötesplatsen. Jag hade förstås kunnat byta till de där nylonstrumporna... De hade varit torra, men samtidigt en aning kalla och eventuellt en smula stötande.

Hur det än bar sig så torkade brallorna lagom till intervjun, så jag slapp använda mig av den lustiga förklaringen som jag i mitt huvud hade gjort i ordning för att de (de var två intervjuare) inte skulle tänka att jag kissat ner mig av nervositet eller så. Förvånande nog klarade jag mig utan alldeles för mycket svammel genom den drygt två timmar långa intervjun (fast jag måste ha svamlat lite ändå, för den skulle bara vara i 1, 5 timmar).

Nu är jag helt slut i kålen för ikväll var det föräldramöte på dagis, varefter mamma tränade lite MI på mig (hon går en kurs gällande motiverande arbetssätt och ska öva på någon som vill få till en förändring). Jag vill få bukt på mitt kolhydratsbegär, så det var ett ypperligt tillfälle att få lite nya tankar kring det... Men nu har hjärnan satt upp "stör ej"-skylten så det är bäst att låta den vara i fred. Ifall man besvärar den då denna skylt är uppsatt så blir det livat värre och jag vill försöka ha en bra relation med den... Så gonatt! Nu ska jag göra en tidig kväll för en gångs skull!

En fluga på väggen

Vad är det med små-flugor och nymålade väggar..? Varje gång man målar ute så tar det bara någon minut innan ett gäng med flygfän sitter fast i färgen. På garageporten, exempelvis, som målades för några veckor sedan, satte sig tre bevingade småkryp och de sitter där än. Undrar vad de tänkte..?

En lösning på problemet?