En bra dag och "Om mitt kvällsfika var ett monster"

Ännu en trevlig dag tillsammans med lilla E! Jag passar på att njuta extra mycket av min tid med henne, för när som helst dyker säkert ett jobb upp och då kommer jag att sakna privilegiet att spendera dagarna tillsammans med denna lilla krabat! Vi har gått en promenad i det halvdassiga vädret samt svingat lite gunga igen (det är ett måste, tycker lilla E). Efter det har vi haft besök av Emma och hennes barn och nu är lilla E:s farmor här för att roa henne. Härliga tider! Själv passar jag på att tvätta lite... och uppdatera bloggen. Jag gjorde en tabbe igår och råkade ta bort ett inlägg som jag vill ha kvar, för att det är så himla vackert (varför går det inte att ta tillbax borttagna inlägg för, Blogger?? Alla kan ju göra misstag! Va?? Vavava??). Så jag lägger upp det här nedan. Inlägget hette Om mitt kvällsfika var ett monster och såg ut som följer:

Mitt kvällsfika:

Om mitt kvällsfika var ett monster som ett barn hade ritat:

:)

Rik

Jag må vara utan inkomst för tillfället, men jag känner mig rik ändå! Att inte ha ett arbete på dagarna innebär tid att spendera med personer jag annars inte hinner träffa så ofta. Känner mig så lyckligt lottad att få omges av sådana fantastiska människor!

Goda vänner och anarki-möten

Min vän Emma kom tillsammans med sina två småttingar och hälsade på mig och lilla E igår: Två mammor, en liten bebis och två småtjejer som bråkar om leksaker, springer till olika rum och försöker skapa total anarki (och då de inte får som de vill blir det gråt-protester). Jag vet inte om jag behöver förklara att det inte blir så mycket vuxenprat... Hur som helst så blir det ju inte det. Man hinner börja prata om en grej, sen tappar man tråden som sedan slängs i soporna tillsammans med en pappersbit med lite snor på.

Något som är härligt är, att mitt i allt kaos (för det blir ett smärre kaos) så känner man att det inte gör något. Det är trevligt att bara få ses ett tag, att få tappa några trådar tillsammans. Jag antar att det är så med goda vänner, att det inte gör något att det blir några irrande ord i luften och några "hehe... Ett ögonblick... Öh... Vad var det vi pratade om..?", för det kommer ju fler tillfällen!

En annan sak som var trevligt med det hela, var att lilla E blev superkramig efter detta möte. Hon ville vara i famnen och mysa mycket mer än vanligt. Mamman passade förstås på att gosa extra mycket (fick ju alla kramar för mig själv, dessutom, för C var i studion hela kvällen).

Bergsbestigning och vuxenhet

Bestämmer mig för att bestiga berget och se vad som finns längst uppe. Kanske man hittar ett par fjolårskalsonger med hjärtan på? Det skulle väl vara nåt? Mitt klättringsförsök sätter till min stora förskräckelse igång en lavin.

-Hjääälp!!

I sista sekunden hinner jag slänga mig bakom tvättmaskinen och undkommer på så vis att bli begravd under en hög av smutsiga strumpor, T-shirts och (framförallt) en massa solkiga barnkläder. Det är dags att stirra tjuren i brunögat och börja nöta ner det oöverstigliga tvättberget. Egentligen är det inte själva tvättningen som är problemet, utan torkningen. Vi har helt enkelt för lite tork-utrymme (Va? Hålla efter bättre? Nej nej! Det handlar om tork-utrymme! Så är det!). Kanske blir enklare på sommaren, då vi kan ha någon anordning ute (fast på sommaren tar tvätten hälften så lite plats).

...Ja, vi får se! Hur det än är så tänkte jag helt osmidigt slinka in på nästa ämne: Vänskap! Jag träffade två av mina barndomsvänner över en fika igår kväll. De är såna där vänner som man kan skatta sig lycklig över att ha! Den ena träffar jag oftare än den andra, men oavsett hur lång tid som går mellan gångerna så plockar vi upp tråden där vi lämnade den.

Plötsligt, då vi sitter där och sörplar på våra varma drycker, inser jag att vi alla har blivit vuxna! Vi sitter där, som att inga år har gått, men alla har nu barn (två är tvåbarnsmammor). Två är gifta, den tredje förlovad. Två har sommarstugor, den tredje ska så gräsmatta i vår. Två bor i hus och den tredje planerar att köpa ett. En är förskolelärare, den andra är snart färdig lärare och den tredje snart färdig socionom... När skedde allt detta?! Någonstans mellan 7 och 29, antar jag (för ingen av oss är 30 riktigt än).

Vi pratar om semestrar, jobb, studier och våra barn. Då jag går mot bilen för att köra hem känner jag mig fylld av värme. Det är kanske inte så farligt att bli vuxen ändå, ifall man har vänner som blir vuxna tillsammans med en!

Näring för själen

Springer med lätta steg. Regnet hänger i luften. Från skogen på sidan av grusvägen hörs en lövsångares glada melodi. Längre fram porlar vårbäcken med full styrka. Jag lyssnar till min egen andning, känner hur marken under mina fötter sviktar lite. Den här stunden är till för min själ, för mig.

Något annat som ger själen näring är goda vänners sällskap. Därför ska jag snart bege mig till Emma för en kopp kaffe. Det ska bli kul att se den nya familjemedlemmen, för även där har knoppar slagit ut och en liten pojke har kommit till världen!