Morgonkaffe

Det är inte det att jag inte uppskattar att få ut så mycket som möjligt av dagen. Jag har heller ingenting emot att få färskbryggt kaffe på morgonen...

Men det beror lite på omständigheterna hur pass höga glädjehopp jag gör över dessa två möjligheter.

Då jag väcks av fågelsång efter att ha sovit en lång natt och sedan möts av doften av nybryggt kaffe:

Högt glädjehopp.

Då jag väcks av oroväckande ljud från köket alldeles för tidigt på morgonen (efter en alldeles för kort natt med avbruten djupsömn för att hjälpa till med ett blöjbyte) och möts av kaffepulver över halva köksgolvet då jag stressar upp ur sängen, trots att kroppen skriker att den inte sovit klart: Inte så högt glädjehopp (och jag vill inte vara petig, men att lasta gårdagens använda filter fullt med kaffepulver räknas inte, i min värld, fullt ut som nybryggt kaffe).

Sedan har vi det här med kaffekonsumtion i låg ålder... Jag har svårt att föreställa mig att det skulle vara en bra idé för en aktiv 2,5-åring att äta malet bryggkaffe direkt ur burken... Men 2,5-åringen insisterar på att det är en superbra idé och jag har ju haft fel förut (alltså; det har hänt. Någon enstaka gång. Som då jag var övertygad om att jag skulle kunna klippa mitt hår själv med fantastiskt resultat. De gångerna hade jag fel, det kan jag erkänna). Ja, alltså, jag kan ha fel... Men det känns inte som en bra idé. Inte alls.

Motivation

Igår bestämde jag mig för att sluta snusa (jag vet: igen). Jag var mycket motiverad och planerade inköp av tandblekning för att ge mig själv en extra belöning (förutom känslan av frihet utan ständig kontroll över huruvida dosan är med eller inte och så vidare, saknar jag allra mest mina vita tänder!).

Så kom morgonen.

Jag vaknade av ett plingande som påminde oroväckande mycket om kylskåpets stäng-dörren-för-bövelen-alarm. Sömndrucken såg jag mig omkring och upptäckte att lilla E hade dragit fram alla grejer ur våra sängbord. Inget ovanligt med det, men det var något misstänkt över hennes uppspärrade ögon där hon stod vid sängkanten och stirrade på mig.

"Jag rädd kylskåpet!", berättade hon när hon såg att jag började komma till liv.

Med nervösa steg följde jag efter henne in till köket, för att upptäcka att alla kökslådorna var utdragna, en sax låg framme, grejer från överskåpen var nedplockade och låg huller om buller över köksbänkarna och kaffeburkens innehåll hade inspekterats av små fingrar... Jo, och det där larmet som var misstänkt likt kylskåpets stäng-dörren-för-bövelen-alarm; det var precis vad det lät som. Kylskåpsdörren stod på vid gavel och plingade om att temperaturen nu hade stigit 3 grader över önskvärd nivå...

Motivation är en lustig grej. Den kan helt plötsligt svänga runt som en fluga som just upptäckt att den flugit förbi en gödselstack. Med ens tänkte jag att det där med vita tänder är en ytlig bagatell.

Då jag sedan gick in i tvättstugan i ett försök att minska lite på tvättberget som fått gro i lugn och ro medan jag varit upptagen med jobb, och upptäckte att min nya tröja hängts på tork i en stor knöl så att den torkat ungefär lika bra som en blöt handduk i gympaväskan (och därmed även luktade ungefär lika gott), så kändes det där med frihet utan laster som ett sekundärt behov... Det var förstås bra att C, tillsammans med lilla E, gjort ett försök att hjälpa till med att krympa tvättberget, men ibland blir det som är tänkt som något bra bara... inte så bra...

Motivation är, som sagt, en lustig grej: Igår bestämde jag mig för att sluta snusa och idag bestämde jag mig för att börja om.

Underbart!

Inatt har lilla E kört med sömntortyr. Hon föreslog att det skulle vara morgon klockan 03:00, eftersom hon ändå inte kunde sova utan att väcka oss med sparkar och skrik. Då hennes förslag inte togs emot med de förtjusta applåder hon förväntat sig,  så såg hon det som ett lämpligt straff att bråka och göra uppror i en halvtimme. Sedan somnade hon om för att kunna vakna klockan 05:45. Underbart!

För denna typ av natt krävs ett stort antal kaffekoppar. Jag tog med mig en sådan till hennes rum då vi skulle leka lite efter frukosten. Sedan blev jag kissnödig (en naturlig följd av alla koppar). Jag ställde kaffekoppen på en relativt hög möbel i hennes rum och sprang iväg. Under denna lilla stund hade hon förstås hunnit hälla (det ljumna) kaffet i sängen,  på mattan och över sig själv. Underbart!

Jo... Det for förstås igenom till påslakan och täcke... Nämnde jag att jag bytte sängkläder igår..? Underbart!

Det som imponerade mig mest var att hon hade lyckats ställa tillbaka koppen efteråt.

Iallafall, så var det tur i oturen att kaffet inte var varmt! Jag har lärt mig att jag ska ta med mig koppen hädanefter!

Ny kaffe-epok!

Jag tycker att det är gott med perkulatorkaffe och gillar den lite gammelmodiga känslan med det hela. Nu har jag dock ledsnat på våra perkulatorer! Den ena av dem är svår att rengöra och den andra (som också är svår att rengöra, för den är trots allt en perkulator) har en identitetskris. Den tror ibland att den är en tekokare och brygger, trots massiva lass av kaffepulver, en blaskig te-liknande brygd. Eftersom vi gillar mer trögflytande kaffe och inte trivs med att måsta brygga två gånger i rad, så har vi nu införskaffat en bryggare!

Det blev ett hallelujah-moment då jag insåg hur busigt enkelt det är att brygga med den här!

Jag har hunnit brygga med den två gånger (köptes igår) och jag måste säga att det känns lyxigt värre! Att fixa morgonsilen... Jag menar koppen, har aldrig varit enklare! Det smakar inte fullt så gott som perka-drycken (då den väl gör kaffe), men det är helt klart värt att vänja sig!

Så perkulatorerna får nu reda ut sina bekymmer i nån vrå nånstans (de kan få komma fram då vi får storbesök, ifall de sköter sig) medan vi njuter av kaffe som inte är te.

En annan sorts start

Fick inte fullt lika bra start på dagen idag som igår. Lilla E vaknade på helt fel sida av spjälsängen. Det är som en chock för själen (och öronen) att vakna upp till skrik och gnäll, som fortsätter vad man än provar för knep. Det susar i öronen. Hjärnan signalerar att det är dags att vidta åtgärder för att få slut på oväsendet och förbereder kroppen genom att pumpa adrenalin. Nerverna börjar otåligt hoppa omkring innanför skinnet, osäkra på om det är dags för flykt eller fight. Stress, kallas det i vardagligt tal.

Alla knep är bra utom de som är åt skogen dåliga. Jag har kommit på en lösning som funkar för mig:

Hörselkåpor: Räddare i nöden!

Ja, precis! Hörselskydd! Nu får ni tycka vad ni vill, men faktum är att jag blir lugnare då ljudet hamnar längre bort, vilket resulterar i att lilla E blir lugnare då jag inte reagerar lika starkt (barn läser av kroppsspråk, ni vet). Öronproppar är kanske ett diskretare alternativ, men dessa går snabbt att ta av och på.

Efter att ha käkat lite frulle och borstat tänderna (rengöring av gaddar är tydligen att jämställa med medeltida tortyr) så blev hon rätt nöjd, till sist. Ja, vad ska man säga? Vi har alla våra dagar, helt enkelt!

En kanin i munnen, en myra i ena handen och en traktor i den andra: Hon kan redan det här med multi-tasking!

Tilläggas kan, att hur mycket jag än anser att även småbarnsfamiljer har rätt att resa och vistas i offentliga miljöer (se tidigare inlägg ) skulle jag personligen aldrig få för mig att flyga eller åka buss med denna lilla krabat! Skulle inte palla läget ifall hon skulle få ett utbrott. Så om jag ska någonstans blir det bil eller båt, där man har en annan slags rörelsefrihet. Sen är det långt ifrån alla barn som har röstresurser och viljestyrka som vår lilla tjej! Det är något hon kommer att ha nytta av i framtiden!

Sovmorgon (som man ser det nuförtiin)

Sovmorgon... Fast ändå inte. Steg upp vid 4:30 då min dotter basunerade ut att det var morgon. La mig i hennes rum i sedvanlig ordning och efter vi båda somnat om (fick säga "schh, schh" några gånger och insistera på att hon hade tagit fel på tiden innan hon till sist blev övertygad om sitt misstag) så sov vi till 7:10. Istället för att stressa iväg till dagis och få en trist start på bådas dag, så ringde jag och meddelade att vi skulle komma senare och att lilla E skulle käka frulle hemma istället. Det finns en hel del fördelar med att plugga, minsann!

Fil med fiberhavregryn å finhackade nötter/frön, macka och en hel banan... Hur ryms allt i lillmagen??!

För övrigt: Igår eftermiddag stirrade jag tjuren i brunögat och fixade efterbesiktningen av bilen. Resultat: Jippie!!

That's the way, aha, aha, I like it, aha, aha.

Tack till min duktige karl som lödde ihop lite grejer på extra bromsbelysningen (som har överlevt sina glansdagar och börjar skröpla till lite... eller mycket). Blev så glad och stolt då jag såg hur alla fyra lampor lyste så fint vid bromsning! En sån karl! <3

Tidig uppstigning och kvalitetstid

Vilken bra start på dagen! Lilla E vaknade tidigt och tyckte inte att vi skulle sova mer, trots att jag gick och lade mig i hennes rum. Ett tydligt tecken på en önskan om uppstigning är att man får en blöt snuttekanin slängd i ansiktet. Den intressanta doftblandningen av morgonandedräkt och surtrasa som dess öron är indränkta i får en att vakna till, om inte annat så vill man helst slippa få den i nyllet en gång till. Så det blev en lång morgonstund tillsammans med min lilla älskling.

-Jag sa "Varde ljus". Då ska du tända lampan!

Hon gör mig så otroligt glad! Jag älskar sådana här mornar, då vi kan ta det lugnt, käka lite frulle och leka tillsammans innan det är dags att lämna av henne på dagis (jag vet, det heter förskola. Jag har dock inte tänkt kalla det för förskola så länge lilla E går bakåt i utvecklingen då hon är där. Hemma har hon gått på pottan sen hon var 8 månader och säger "kakka" då det är dags. På dagis har hon oftast gjort i blöjan. Troligtvis hinner de inte märka då det är dump-time eftersom att de har många barn att hålla koll på. Hon har lärt sig en del andra saker, men detta stör mig otroligt mycket! Så jag säger "dagis" tills vidare).

Nu är det hög tid att börja gruva sig för ombesiktning, som måste göras inom dagarna två... Och jag ska fortsätta spåna på den tredje examinationsuppgiften... Det kommer att ta ett tag innan jag kommit på något bra koncept till denna, känner jag!

Tid för kvalitetstid

Nu går det undan! Dagarna försvinner snabbare än en kaka i min hand. Har inte ens hunnit skriva inlägg då det är så mycket annat som ska hinnas med. I måndags var det seminarium i Umeå som stod på agendan och igår var det 1,5-årskontroll för lilla E på BVC så då passade vi på att ha en mamma-dotterdag:

Morgonpromenad: Solen stiger upp och fåglarna kvittrar. Själen sjunger.

Våren är inte långt borta.

Eftermiddagssvängen.

Flervåningshus för fåglar?

Oj, så skönt att sova medan mamma plockar påskris (även fast vantarna missmatchar med overallen på ett skrikigt sätt)!

Imorse vaknade vi tidigt och fick därmed kvalitetstid även idag! Härligt! Det är dock fullt sjå med att hålla koll på vad lilla E tar sig för medan man försöker fixa frulle å grejer. Hon är snabb som en blixt och en problemlösare som mamma (jag löser alltid problem, men ja, för er som nu har en skeptisk min: ibland skapar lösningarna ytterligare problem som i sin tur måste lösas. Hey, ingen är perfekt!). Nu har hon kommit på att stolar går att använda för att ta sig upp på andra ställen än matbordet. Man blir ju stolt över hennes initiativförmåga och motoriska skills, men "Puh!" säger jag bara! Det gäller att vara med då hon lyfter perkulatorn och samtidigt får syn på en kryddskål i porslin.

"Få se nu... Vad var det som stod på schemat idag..? Ja just ja: Skapa stor oreda och förstörelse medan du samtidigt är supersöt och underbar!"

Nu är hon iallafall lämnad på dagis och jag ska jobba vidare med mina examinationsuppgifter. Önska mig lycka till!

Morgonstund har guld i mund!

Lilla E vaknade tidigt idag, så vi har fått mycket tid med varandra på morgonen. Det gör mig lycklig och min dag får en underbar start!

Minifrulle innan dagisfrulle. Äter med båda händerna, precis som mamma (och pappa).

Tänk att en bok kan läsas på två sekunder...

Toabesök hör ju till morgonbestyren.

Såhär ska en vagn dras!

Nu när min lilla myspropp är lämnad på dagis, så ska jag ägna mig åt dessa två saker:

Har faktiskt köpt denna bok (det var väldigt länge sen jag gjorde det sist), så jag har extra höga förhoppningar på den!

God morgon!

Vackert väder även idag, fast lite blåsigt (det blir förvånansvärt kyliga vindar då det är 8 minus). Joggingtur avklarad och nu ska jag avnjuta den heliga brygden: kaffe.

Sen blir det hårdpluggning! Nu har jag halkat efter lite i läsningen, känner jag... Eller okej, jag har halkat efter mycket. Hjärnan vill inte riktigt fokusera just nu. Därför är det så bra att det finns kaffe! :)

Underbar start på dagen!

Oj! Så skönt det är att börja dagen med en joggingtur! Det är så härligt att springa genom skogen för att sedan komma ut till de öppna ängslandskapen där solen reflekteras i de snötäckta vidderna. Det om något är ljusterapi! :)

Elefanttamponger med snö på

                                 
Dessutom smakar frukosten ännu godare efter en liten joggingrunda! Och nybryggt kaffe doftar ännu ljuvligare! ...Ja, som ni kanske märker ger det även en massa endorfiner :)

Nu ska jag frukostplugga en stund. Sen blir det en sväng till stan för att träffa en polare över en lunch.