Det är inte det att jag inte uppskattar att få ut så mycket som möjligt av dagen. Jag har heller ingenting emot att få färskbryggt kaffe på morgonen...
Men det beror lite på omständigheterna hur pass höga glädjehopp jag gör över dessa två möjligheter.
Då jag väcks av fågelsång efter att ha sovit en lång natt och sedan möts av doften av nybryggt kaffe:
Högt glädjehopp.
Då jag väcks av oroväckande ljud från köket alldeles för tidigt på morgonen (efter en alldeles för kort natt med avbruten djupsömn för att hjälpa till med ett blöjbyte) och möts av kaffepulver över halva köksgolvet då jag stressar upp ur sängen, trots att kroppen skriker att den inte sovit klart: Inte så högt glädjehopp (och jag vill inte vara petig, men att lasta gårdagens använda filter fullt med kaffepulver räknas inte, i min värld, fullt ut som nybryggt kaffe).
Sedan har vi det här med kaffekonsumtion i låg ålder... Jag har svårt att föreställa mig att det skulle vara en bra idé för en aktiv 2,5-åring att äta malet bryggkaffe direkt ur burken... Men 2,5-åringen insisterar på att det är en superbra idé och jag har ju haft fel förut (alltså; det har hänt. Någon enstaka gång. Som då jag var övertygad om att jag skulle kunna klippa mitt hår själv med fantastiskt resultat. De gångerna hade jag fel, det kan jag erkänna). Ja, alltså, jag kan ha fel... Men det känns inte som en bra idé. Inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar