Min vardag i norr

Min vardag i norr

söndag 2 februari 2014

Helgen

I helgen har jag varit ledig. Jag har passat på att ta mig ut i joggingspåret och sedan kompenserat med att frossa i fett och socker (jag är för det här med balans).

Jag har även passat på att åka till syrran för att se på Melodifestivalen... Eller det var min evil plan; att råka slå igång Mello och råka gömma fjärren, men något hände och det hela slutade med att jag, syrran och J diskuterade svensk narkotikapolitik... Ja, alltså, vi snöade inte helt in på det spåret i tre timmar... Vi diskuterade även den svenska politiken i allmänhet och kom fram till att alla partier är anus. Det gäller nu att välja det som är minst anus. Det är inte så bra... "Ååh! Anus eller anus? Vilket ska jag välja? Anus, kanske... Eller Nya Anus? Så svåårt!" Ge mig ett Norrlands-parti som lyfter fram alla viktiga frågor och som kan komma ihåg att Sverige är ett avlångt land som fortsätter en lång bit bortom Stockholms gränser! Ingen? Då kanske man får ta och starta ett, helt enkelt! Eller nä, då måste man ju bli offentligt förnedrad varje gång man råkar svamla till det lite... Nä, jag tror det får bli Anus för min del.

Eftersom det inte blev någon mello, så åkte jag, C och lilla E iväg och såg på en liknande show idag: Moraträsk. -Okej, det är orättvist att jämföra de två. Moraträsk håller förstås en lite högre nivå... Men i båda finns inslag av bar hud (shortsen! De har inte blivit lagda på hyllan än. Nostalgi!), en glad och naiv publik samt texter som skrivits för att få den stora äran att hamna på en Hits for kids-skiva.

Lilla E var superpeppad innan showens början och såg det som sin plikt att sprida sin energi över hela stället, med resultatet att jag fick springa efter och försöka förhindra krockar med andra samt fall nerför trappor. Om jag ska vara ärlig, så kände jag en stark lust att ångra mitt beslut om att ta med henne dit, för det kändes som en omöjlighet att få henne att sitta stilla (till stor del på grund av att hon protesterade starkt mot alla försök att sitta och istället sprang iväg när sådana knasiga förslag kom från hennes föräldrar). Men när de väl började spela,  så gick det över förväntan! Hon gjorde endast något enstaka utrymningsförsök och resten av tiden satt/låg/stod hon på sin utvalda plats! Vi var så otroligt stolta över henne, må ni tro!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar