Skulle du klä din son i rosa kjol?

Fråga 1: Är det allmänt accepterat för tjejer att gå omkring i killkläder?
 

Fråga 2: Är det allmänt accepterat för killar att gå omkring i tjejkläder?
 

Fråga 3: Skulle du låta din son gå till skolan iklädd en rosa kjol?
 

?
 

Facit från majoriteten:
1: Ja
2: Nej
3: Alltså... Njae... Det skulle ju innebära att han riskerade att bli stämplad/retad... Så nej. Kanske hemma, men inte i skolan.
 

Fråga 4: Varför?
 

Facit till fråga 4:
För att det fortfarande (i vårt "jämställda" samhälle) anses bättre att vara manlig än att vara kvinnlig. Det är mer accepterat att en kvinna är manlig än att en man är kvinnlig, för att det fortfarande är mannen som är normen i vårt samhälle. Det är helt enkelt lite sämre att vara kvinna.
 

"Näee", protesterar nu vissa, "det är ju för att en kille som klär sig som en tjej blir stämplad som homosexuell, vilket ännu inte är accepterat fullt ut".
 

Det är sorgligt, men sant... Men varför gäller inte samma sak för tjejer? De kan istället anses tuffa/coola för att de inte klär sig/beter sig feminint. Det anses mycket sällan att en kille är cool om han inte rättar sig efter det som förväntas av  det manliga könet.
 

För att det är bättre att vara manlig, än att vara kvinnlig.
 

Fundera på saken ett tag, och alla dina invändningar: Fundera på om de verkligen håller innan du skriker att "nu får feministerna fan ta och ge sig!".
 

Det är ett faktum att vi har kommit långt gällande jämställdhet, jämfört med de flesta andra länder. Men det är likafullt ett faktum att typiskt kvinnliga arbeten fortsätter att domineras av kvinnor (för att de är "kvinnliga" arbeten och därför mindre attraktiva för män, än "manliga" arbeten). De kvinnodominerade yrkena har fortfarande lägre löner än mansdominerade yrken.
 

Fortfarande är det fler som skrattar då en man drar ett skämt, än då en kvinna gör det. Fortfarande antar folk att det är kvinnan som lagar maten och mannen som lagar bilen (och det kanske ofta är så, men bör det vara så i ett jämställt land?). Fortfarande är det svårare för en kvinna att bli tagen på allvar, än en man (och om du som man säger att så är det inte, så beror det på att du som man inte upplever det som kvinnor upplever. Den som tillhör den starkare gruppen kan lätt bli blind för de svagare gruppernas verklighet). Fortfarande måste kvinnor vara rädda för att bli våldtagna då de går hem själva i mörkret (hur många män bär på denna rädsla?). Fortfarande är kvinnor det svagare könet.
 

Listan kan göras lång, men då blir detta inlägg också väldigt långt. Vad jag vill, är att fatta mig kort och väcka en fundering hos dem som anser att vi lever i ett fullt jämställt samhälle och att det därmed inte finns någon anledning att fortsätta med någon kvinnokamp eller feminism.
 

Feminism handlar för mig inte om att hata män eller att kvinnor ska ta över världen. Det handlar inte om att sluta raka sig under armarna eller sluta köpa smink. Feminism handlar om att alla ska ha samma rättigheter och värde, oavsett kön. Vi är inte där än.

Därför står jag, med en stekspade i ena handen och en skruvmejsel i den andra, med höga klackar och svart mascara, därför står jag som en helt vanlig kvinna, utan att bränna någon BH, och säger: Feminist? -Javisst! Vi måste fortsätta att erkänna att vi trots stora framsteg gällande jämställdhetsfrågor fortfarande lever i ett patriarkat. Om vi inte erkänner detta, utan nöjer oss med att slå oss för bröstet som ett av världens mest jämställda länder, så kommer vi inte längre än såhär. Ifall samhället blir mer jämställt, så lättar även kraven på män (för de har också krav på sig som baseras på patriarkala strukturer). Det är alltså win-win, det här med feminism.
 

Jag vill ha ett jämställt samhälle, helt enkelt, där vi trots våra biologiska olikheter har samma rättigheter och möjligheter. Vi är inte där än.