Vår-beskärning

Lånade en sekatör av grannen och tänkte att jag skulle beskära äppelträdet lite... Har jag nämnt att jag inte har någon koll alls på det här med växter och trädgård..? Min meritlista innehåller såväl uttorkade kaktusar som ruttna garderobsblommor (när folk säger "den här kan inte ens du råka ha ihjäl!", så förstår de inte hur fantastiskt bra jag är på att vara kass på att sköta om blommor. Jag har försökt, men det blir bara allmänt dåligt resultat. Det har kommit till den punkt att blommorna väljer att självdö direkt, för att slippa lida. C fick exempelvis en blomma av sin farmor i födelsedagspresent. Dagen efter var den vissen. Jag vattnade två dagar i rad,  men den hade redan åkt till andra sidan).

Så jag är inte så mycket till trädgårdstomte. Men jag vill vara en, så jag kollade på nätet och tyckte att det här med att beskära måste ju vara en enkel grej. Det stod på nätet att det var en enkel grej. Bara att knipsa här och där.

Det är inte en enkel grej.

Jag blev lite för ivrig och knipsade bort lite för mycket här och där... Så nu har äppelträdet inga grenar kvar. Typ.

Jag gillar inte när Google säger att något är enkelt och så är det skitsvårt! Det är inte okej! Jag ska kräva Google på pengar för ett nytt träd! Sen ska jag säga "google this!" och så ska jag göra en obscen gest som antyder om att en näve ska riktas upp någonstans.

För det är helt klart Googles fel att jag inte får några äpplen i sommar. Jag har inget att göra med det, förutom att jag höll i sekatören. Men det var Google som klippte, kan man säga.

Jag tycker faktiskt att man kan säga det.

Lösenordsdjungeln

Användarnamn och lösenord: Ett mycket bra påfund och samtidigt en källa till ofantlig irritation.

Det finns förstås olika sätt att tackla det hela... Exempelvis kan man ha ett standardlösen som man skriver in på alla sidor: Problem solved! Då glömmer man inte bort det, iallafall! Men så rullar inte denna böna. Då det finns en viss risk för att någon hackar in sig på en sida och får tag på alla lösenord som användarna har, vill jag köra med olika varianter för att undvika eventuella obehöriga inloggningar på samtliga konton. Detta är ju rätt smart, men också väldigt jobbigt ibland! Det är nämligen inte så enkelt att minnas alla varianter som man har kokat ihop... Ibland kan man inte heller använda sitt standard-användarnamn då det är upptaget, och då blir det problemos gigantos. Då glömmer man ju vilket namn man hade valt och måste skicka iväg en ansökan om nya inloggningsuppgifter... Och det är inte alltid supporten fungerar som den ska... Då sitter man där med skägget i e-postlådan och funderar på vad man ska ta sig till. Man testar att skapa en ny profil...

Tyvärr, det går inte. Det finns redan en profil registrerad på dig, men du kan ju klicka här för att få ett nytt lösenord.

*Klick!*

Inget händer.

*Skickar ett mail till supporten*

Inget händer.

Suck!

Bad hair day

"Varför", frågar jag mig själv och frågan är välmotiverad, särskilt eftersom den varit vanligt förekommande i otaliga liknande tidigare situationer.

Vissa misstag gör jag endast en gång, såsom exempelvis att väja för småvilt på en blöt grusväg i hög hastighet (craschelibang) eller att äta kyckling på en ö i Thailand (craschelibang i magen). Sedan finns det misstag jag gör gång på gång utan att någonsin ta lärdom. Ett exempel på detta är min ovana att färga håret själv. Det blir sällan bra och jag får ofta ställa den i början nämnda frågan efter en kulör-session hemma i badrummet.

"Varför?" Svaret på denna frågeställning kan faktiskt skilja sig från en gång till en annan. Den här gången (igår) handlade det dock om den mest frekvent återkommande orsaken till att jag efteråt ifrågasätter mina handlingar: Impuls-styrd idioti. Denna företeelse är inte lätt att ta fasta på, för den kommer förklädd som en superbra idé.

Igår tyckte jag mig alltså få en superbra idé då jag bestämde mig för att "tvärfärga" håret klockan 22:30 på kvällen. Det finns ett flertal anledningar till att jag borde ha förstått att det handlade om en variant av impuls-styrd idioti. Exempelvis borde jag ha tänkt på att en verkligt god idé hade varit att hoppa i snarklådan och hinna sova så mycket som möjligt innan en arbetsdag. Jag kunde även ha bedömt stress-faktorn som en eventuell källa till felbedömning och slarv (för jag kände trots allt pressen att hinna i säng i någorlunda vettig tid).

Men nej: Jag lyssnade inte till några logiska rekommendationer, för min hjärna har en tendens att kasta sådana i soporna då de dyker upp i förslagslådan. Så nu är det dags för hatt-parad igen. Det är dock inte riktigt okej att ha huvudbonad på jobbet (skulle nog uppfattas som oprofessionellt), så jag fick spendera en stor del av morgonen med att försöka dölja mitt hår med mitt hår (en uppgift mycket svårare än man kan tro).

Jasi! I-landsproblemen fortsätter att frodas i min vardag. Det som är bra med sådana problem är att de oftast går att lösa. Med lite tur kan jag fixa barnvakt och åtgärda kalufs-katastrofen redan under helgen.

P.S. För er som undrar: Jag färgar håret själv för att jag inte har bra erfarenheter av frisör-färgning.

Paketöppning

Jag har en dålig ovana. Det är inte så att jag medvetet väljer att fortsätta med beteendet, men vissa saker verkar jag inte kunna lära mig hur mycket jag än skulle försöka. Det är en väldigt irriterande tradition jag har utvecklat, inte minst för mig själv.

Det gäller öppning av allehanda paket. Små som stora, breda som smala, höga som låga: Alla sorter får vara med då det kommer till min beteendeproblematik. Ingen behöver känna sig missräknad eller utanför.

Det som händer är att jag inte ser efter vilken väg paketet ska vara innan jag öppnar det. Inte heller ser jag efter ifall det står "öppnas här" någonstans på förpackningen. Nej, jag river upp kartongen med mina järnklor utan att blinka. Sedan blir det stort missnöje då det upptäcks att detta hets-rivande har orsakat ett mycket mer opraktiskt bruk av det som finns inuti paketet (för oftast finns det en mer finurlig lösning för exempelvis återförslutning på den rätta öppnings-sidan).

Att detta är ett problem kan vem som helst konstatera. Om problemet är stort är upp till den enskilde individen att bedöma. Paketen blir sig iallafall aldrig lika efter denna respektlösa behandling.

Ännu ett missförstått stackars paket anmäler sig till gruppterapin.