Sötsug

"JAAAA!!!!!" -Ett uttryck som kommer väl till användning då man har ett grymt sug efter någonting sött (för att man har det hela förbenade tiden då man slutat snusa och jo, jag har slutat snusa igen) och upptäcker en bortglömd låda med småkakor i frysen.

"Det gööör inget!!!!" -Ett uttryck som med fördel används då man upptäcker att det man hittat i frysen härstammar från efterkrigstiden och har blivit torra och vita, på det där viset att man blir misstänksam mot frysen: Står den och smyg-suger på det man lägger i den? -Tar upp kakor ur burkar, slickar på dem och lägger tillbaka dem igen i förhoppning om att ingen ska märka någon skillnad? Jag märker faktiskt,  frysen! Jag märker skillnad, men jag kanske inte orkar bry mig om precis allt alla gånger.

De verkar innehålla (spår av) choklad!!! Yes!!!

Botten är inte nådd. Jag har hittat kakor (iallafall något som har varit kakor) i frysen. Botten är nådd först när man hittar en halväten chokladkaka i soporna... Och äter den. Inte för att jag skulle äta något ur soporna. Inte ens om det var papper kvar på den och de andra soporna bestod av kuvert och plast från reklam.

Okej, en gång har det hänt. Men det var värt det. Just då var det såå värt det! Det var jag som hade ätit på den dagen innan (sjukt dumt att i en liten aldrig-mera-godis-ångest-atack slänga något som man kan vara ganska säker på att man kommer att ångra att man slängt).

Hur som helst: Botten är inte nådd denna gång! Kakorna smakar faktiskt choklad!

Sweet!!!

Jobbtelefoner. Del två.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så har jag en tendens att förtränga jobbtelefoners existens. Igår var inget undantag.

Jag sätter oftast fast den bärbara telefonen i byxlinningen bak, så att den hänger med dit jag går utan att jag märker av den... Förutom då den ringer och jag funderar var ljudet kommer ifrån, tills jag hör att det kommer från min rumpa och förstår att det är dags att svara, istället för att titta frågande på alla runt omkring.

Där var den igår kväll med, telefonstackaren. Den satt i byxlinningen även då jag skulle sätta mig på toaletten.

"Fluntsch!" lät det.

Jag förstod först ingenting. Vad var det som lät "fluntsch!"??

Ganska länge stirrade jag ner i toalettstolen innan jag till sist förstod vad det var för silver-svart pryl som, surmulet och högst ofrivilligt, badade där nere.

Nämnde jag att det bara för ett par veckor sedan inhandlades en sprillans ny telefon? Jepp! Det gjordes det! Och det är inget billigt skräp vi snackar om heller! Nepp, det är det inte. Men vattentät är den inte, luren. Inte det minsta.

Jag gillar inte jobbtelefoner. Det krävs en person med övernaturligt bra minne för att kunna hantera dem. Super-elit-minne och fullständig närvaro varje nanosekund av arbetsdagen. Jag är duktig, men så  duktig är jag inte!

(Jag har en känsla av att arbetstelefoner inte gillar mig så mycket heller).

Impuls-inköp nr. 343

Impulsivitet.

Det är bra ibland, men vissa gånger är det inte så jättebra.

Som då man tänker att det vore kul för barnet med ett lektorn på gården och beställer ett på nätet.

-För att sedan upptäcka att man beställt ett komplett gör-det-själv-paket... Där man alltså måste såga till alla delar samt borra alla hål. Ett litet projekt, med andra ord.

Det är inte det, att jag inte tror att jag klarar av jobbet, men vi har väldigt mycket annat som ska sågas, spikas och målas. Som exempelvis panel på huset. Det kanske borde vara prio ett. Typ. Sen har vi lite annat småfix som ska göras, som exempelvis fyllning av bakgården och anläggning av gräsmatta... Och plattläggning... Och så var det det där med plantering av nytt äppelträd... Och så 20 meter kantsten längs med infarten... Och så ska vi plantera en häck på ca 30 meter.

Lite småfix, alltså.

Nämnde jag att jag inte kommer att ha någon semester i sommar? Och ni minns kanske att jag jobbar en del helger?

Så... Det här med impulsivitet är inte alltid så bra. Men det blir mer jobb, iallafall. Så vi behöver inte känna att vi måste vara sysslolösa på vår fritid.

Hurraa?

Tandläkarbesök

Idag var lilla E hos tandläkaren för första gången. Det gick faktiskt över förväntan! Kanske beroende på att tandläkaren endast räknade hennes tänder och kontrollerade borstningen, som tydligen var exemplariskt skött... Var är mina hängslen? Jag behöver dem för att kunna sprätta lite med dem! (Note to self: Införskaffa hängslen asap!).

Innan tandräkningen skulle det förstås ställas sedvanliga frågor, som exempelvis huruvida telefonnumret stämmer och så (-Nej, ni har helt fel nummer. Vi kom hit efter att ha mottagit ett telepatiskt meddelande under frukosten). Under denna tid hann lilla E bli både supernyfiken och superless. Hon försökte kontrollbesikta en borr och provöppna ett par lådor, varefter hon klättrade upp i tandläkarstolen och åkte rutschkana nerför fotstödet ett par gånger. Sedan gick hon ut ur rummet. Två gånger fick vi hämta tillbaka henne och övertala henne att sätta sig igen.

Efter att hennes gaddar äntligen blivit inspekterade fick hon välja en leksak. Jag var av den starka åsikten att föräldrarna också skulle få välja en leksak, eftersom besöket uppenbarligen fick oss att svettas mer än barnet. Jag höll dock min tanke för mig själv och nöjde mig med att snegla lite avundsjukt på en miniödla i korgen. Lilla E valde en studsboll. Sedan ville hon stanna kvar och leka i väntrummet, trots att hon ifrågasatte valet att inte ha någon slags vagn till förfogande. Hon gillar verkligen vagnar.

Till sist fick vi med oss henne hem och målet som vi hade med besöket blev nått: Hon tycker att det är kul att vara hos tandläkaren!

Men nästa gång ska jag fan ha en miniödla!