Jag har haft nattinskolning på ett av mina jobb inatt. Av tidigare erfarenheter vet jag att det gäller att ha motorvärme ikopplat ett tag innan avfärd, för annars behagar Saabrina inte att starta. "Brrr!", säger hon då, inte "brrumm!", som hon annars glatt brukar utropa. "Njaa...", fortsätter hon sedan och avslutar med ett "näenäe... Nä".
Så jag har gjort mig stor möda med att skaffa en dygnsbiljett och frågat fyra personer om vart min kräsna bil ska få lov att stå, tills jag slutligen kommer till klarhet om saken (de andra har gångavstånd till jobbet). Jag ställer en timer och går för säkerhets skull ut i morgonkylan för att säkerställa att den har gått igång (det har den inte, så jag startar den).
Då jag ska åka hem är Saabrina på gott humör till en början, men ångrar sig tvärt: "Brrumm! Nä. Näenäenä". Jag provar några gånger, men hon vägrar. Så det blir till att traska in till chefen och be om starthjälp. Han är mycket behjälplig och det tar bara ett par sekunder innan han står på plats med en bil. Saabrina har dock lagt sig riktigt på tvären och vägrar öppna motorhuven.
Jag letar efter något att bända upp den fastfrusna huven och hittar en lång isskrapa. Efter stora ansträngningar och inre svordomar lyckas jag få upp den. Yes! Min chef går med raska steg mot sin bil... och halkar på en elak isfläck. Han flyger upp i luften och landar hårt -allt inom bråkdelen av en sekund. Nejnejnej!, tänker jag, jag vill inte vara orsaken till några chefskador! Men det verkar som att det gått bra (eller så är han helt enkelt en hårding). Tack!
Jag går för att ta fram startkablarna ur bagaget... Vars lucka har frusit, även den. Men, kom IGEN!!!" Luckan vill inte komma igen. Den vill vara igen -igenstängd. Som tur är så finns det kablar i den andra bilen och vi kopplar dem: "Näenäenäe..." envisas Saabrina. Gång på gång gör hon detta läte och jag börjar planera bärgning och känner en ilande smärta i plånboks-området då jag funderar över vad det ska kosta. Då startar hon äntligen! Jaaa!!! Jag gör en inre segerdans (kan hända att det blev en yttre sådan också) och tackar min snälla chef för hjälpen.
Sedan kör jag hemåt (45 minuter senare än planerat) och på vägen tänker jag att det är tur att Saabrina är en sån som reagerar då det börjar handla om att lägga pengar på annat än henne (hon är nog sugen på lite service, misstänker jag).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar