Jag förstår varför obekväm arbetstid kallas för obekväm arbetstid... Det är helt enkelt inte det bekvämaste alternativet för en gift småbarnsförälder... Men det är säkert en vanesak (?).
...Som ärtsoppa... Jag har hört talas om att man kan vänja sig vid ärtsoppa så att det till slut börjar smaka gott... Fast själv vill jag förstås inte vänja mig vid att äta ärtsoppa, för det finns ju så mycket annat som faktiskt är gott. Varför ska man vänja sig vid något om det finns andra alternativ?
Jag blev tvingad att äta lite ärtsoppa en gång då jag var liten. De som fick mig att svälja den där suspekta födan ångrade i efterhand sitt trugande då det hela resulterade i att en förvånansvärt likasinnad sörja spreds över bordet då min mage gjorde uppror mot det oönskade intaget av denna maträtt. Ärtsoppa påminde, enligt mig, innan detta tillfälle om magsjuke-relaterad munfontän och efter denna incident blev det inte bättre... Så jag har svårt att förstå varför jag av fri vilja skulle välja att vänja mig vid att inmundiga just denna födotyp... Kanske om all annan mat tog slut i landet och jag därför inte hade något val... Ja, alltså: Kanske... Fast jag hade nog först och främst ätit ärtorna i deras ursprungliga form. Ärtor är goda, så jag hade nog inte riktigt sett någon anledning till att göra en soppa av dem.
Nu sitter säkerligen de som är vana ärtsoppe-ätare och tar sig för pannan medan de suckar att jag förstås har haft för lite senap i min ärtsoppa. Andra kan protestera mot det faktum att det inte serverades fläsk till härligheten. Senap och fläsk, det är lösningen på ärtsoppeproblemet! Helt klart! Detta har jag förstått. Problemet är bara att... (håll någon hårt i handen nu, ärtsoppe-fantaster, för det kommer inte att bli en trevlig överraskning). Problemet är att jag inte tycker om varken senap eller fläsk. Det är urkigt! Jätteblä!
Ärtsoppe-fantaster klarar oftast inte av att höra sådana kommentarer utan att bli gränslöst upprörda över min ignorans och okunskap gällande svensk husmanskost. Det har hänt att jag vid sådana tillfällen känt mig lite skyldig och försökt rädda situationen genom att uppge att jag faktiskt äter surströmming. Detta brukar minska den obehagliga stämningen som uppstår. För det är ett relativt välkänt faktum att ärtsoppe-fantaster oftast älskar surströmming... Och palt (att jag inte klarar av att äta palt är något jag försöker hålla för mig själv vid dylika situationer).
Hur som helst... Var var vi... Jo... Obekväm arbetstid... Ja, som sagt: Det är säkert en vanesak och nu, när jag äntligen har fått möjligheten att jobba, så ska jag se till att vänja mig! För möjligheten att få arbeta är, till skillnad från ärtsoppa, en väldigt viktig sak i mitt liv. Och jag kommer inte att behöva vara timanställd på tid och otid ett bra tag framöver (fram till augusti, som det ser ut nu)! Jag kommer att ha ett schema och möjlighet att planera min tillvaro därefter. Det är bättre än senap och fläsk, det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar