En annan sorts start

Fick inte fullt lika bra start på dagen idag som igår. Lilla E vaknade på helt fel sida av spjälsängen. Det är som en chock för själen (och öronen) att vakna upp till skrik och gnäll, som fortsätter vad man än provar för knep. Det susar i öronen. Hjärnan signalerar att det är dags att vidta åtgärder för att få slut på oväsendet och förbereder kroppen genom att pumpa adrenalin. Nerverna börjar otåligt hoppa omkring innanför skinnet, osäkra på om det är dags för flykt eller fight. Stress, kallas det i vardagligt tal.

Alla knep är bra utom de som är åt skogen dåliga. Jag har kommit på en lösning som funkar för mig:

Hörselkåpor: Räddare i nöden!

Ja, precis! Hörselskydd! Nu får ni tycka vad ni vill, men faktum är att jag blir lugnare då ljudet hamnar längre bort, vilket resulterar i att lilla E blir lugnare då jag inte reagerar lika starkt (barn läser av kroppsspråk, ni vet). Öronproppar är kanske ett diskretare alternativ, men dessa går snabbt att ta av och på.

Efter att ha käkat lite frulle och borstat tänderna (rengöring av gaddar är tydligen att jämställa med medeltida tortyr) så blev hon rätt nöjd, till sist. Ja, vad ska man säga? Vi har alla våra dagar, helt enkelt!

En kanin i munnen, en myra i ena handen och en traktor i den andra: Hon kan redan det här med multi-tasking!

Tilläggas kan, att hur mycket jag än anser att även småbarnsfamiljer har rätt att resa och vistas i offentliga miljöer (se tidigare inlägg ) skulle jag personligen aldrig få för mig att flyga eller åka buss med denna lilla krabat! Skulle inte palla läget ifall hon skulle få ett utbrott. Så om jag ska någonstans blir det bil eller båt, där man har en annan slags rörelsefrihet. Sen är det långt ifrån alla barn som har röstresurser och viljestyrka som vår lilla tjej! Det är något hon kommer att ha nytta av i framtiden!