Jag var nog inte ensam om att dra en besvikelses suck då november-regnet föll över de snötäckta vidderna och lämnade efter sig en karg och isig mark. Med ens blev det mörkare igen och svårt (för att inte säga omöjligt) att ta en joggingtur på den halkiga skogsvägen utan att bryta minst ett ben...
Men det går att finna näring för själen även i den tristaste tillvaron, som naturens egna konstverk i de frusna pölarna på vår bakgård (här nedan har jag förevigat ett exempel med mobilkameran, i brist på en bättre fotograferingsmaskin).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar