Egentid

C har åkt iväg till sardinburken... Jag menar julbalunsen på Statt och jag är hemma med en liten sjukling. Jag har för länge sedan valt att stanna hemma och har sett fram emot att få borra ner mig i soffan framför en film och vräka i mig en massa snarr. Mmm! Egentid!

Såå... Jag trycker igång en romantisk komedi, öser upp en skål med glass och börjar sleva...

"Mammaa..!"

Lilla E behöver ha mig bredvid sig tills hon kan somna igen. Resultat: Glasso smälto. Happ! Bara att ta fram nästa gosak:Lindt's chokladpraliner! Dregelpöl bildas medan påsen öppnas. Slurpi slurp, så gött det ska bli!

"Mammaaa!"

Lilla E har svårt att sova igen. Chokladen får vänta medan jag sitter på pallen vid lillsmulans säng igen. Så länge hon vänder och vrider! Stackars liten! Och det är synd om lillsmulan också, som har feber!

Äntligen! Hon somnar och jag smyger iväg för att sedan kasta mig över påsen och hälla i mig innehållet utan att knappt känna smaken. Måste hinna innan nästa uppvaknande!! ...Men... Nu glömde jag förstås att titta på filmen och det känns som... tomt, på något vis, efter att ha lastat i sig en massa lyxig choklad under stress... Så skulle det ju inte vara, ju! Jag skulle ju njuta!

Lilla E vänder sig i sängen så det prasslar lite i täcket.

...Men vad håller jag på med?? Här sitter jag och försöker få lite "egentid", då min lilla ängel vill ha mamma bredvid sig då hon är sjuk..!?! Min lilla, lilla underbara tjej som bara vill vara med pappa hela tiden annars! Nu har jag ju chansen att få lite egentid med henne!!!

"Mammaa!"

Just som jag tänkt dessa tankar, kommer hon tassandes från sitt rum med rufsigt hår och trötta ögon. Den grå snuttekaninen släpar efter i hennes lilla hand och dess öron är dyngsura (och luktar gammal skurtrasa) efter att ha fått fungera som något slags napp-substitut. Hon är så söt att mitt hjärta värker.

"Vänta i din säng ett tag", säger jag, "mamma ska bara borsta tänderna, sen ska du få sova i mammas säng! Vill du det?"

"Joo!" svarar den lilla sjuklingen ynkligt.

"Då kommer mamma alldeles strax!" förklarar jag och trippar, efter en puss på pannan, iväg till toaletten.

Klockan har inte hunnit bli tio (jag går inte ens och lägger mig den här tiden på veckodagarna), men med stor iver borstar jag tänderna medan jag längtar efter att få hålla om min lilla dotter och titta på henne tills jag somnar. Då hon vaknar ska jag säga "mamma är här" och stryka hennes hår, utan någon väntetid för att pausa filmen och svälja chokladen! Jag ska ha egentid! Egentid med min fantastiska lilla vän! Jag skyndar mig att slå en liten drill och hastar in på hennes rum, lyfter upp henne och bär henne till sovrummet.

"Nääe!! Inte lilla E sova mammas säng!!" protesterar min lilla vän, som hunnit somna under den korta stunden. "INTEE!!!"

Nähäpp! Det är bara att bära tillbaka den lilla och läsa en bok istället... Inte ett knyst hörs från lilla E:s rum. Hon sussar sött med sin kanin. Och jag känner mig lite lurad. Snuvad på egentiden två gånger i rad... Men vänta nu! Jag har ju faktiskt egentid nu med! Att läsa en bok i lugn och ro är ju inte fy skam det heller!

(... Och är det inte så, att all tid är egentid? Vems tid skulle det annars vara..?)