Jag halkade utanför huset häromdagen. Resultat: Ajaj! Slog armbågen och höften i isen samt fick sträckningar i arm, magmuskler, käke och nacke. Som tur var blev det inte värre än så. Hade varit höjden av otur att bryta något när jag äntligen fått möjlighet att jobba! Jag hade även tur med glajjerna. De flög av och gled över isen utan att gå sönder. Puh!
Igår hade jag fortfarande en stor upphöjning på höften, men idag har den lagt sig... Fast jag måste säga att det inte gör mindre ont då lilla E klättrar över mig på morgonen. Två gånger kravlade hon över blåmärket imorse innan jag sa "Okej okej! Jag är vaken!"
Sen kommer hon och slänger sig för att krama om mig. Mot höften. Jättemysigt, men ouch! Varför är det så, att då man har gjort illa sig någonstans, så är det alltid det stället som blir utsatt?
 |
| Min höft, den har ett märke, ett märke har min höft, och har den ej ett märke, så är det ej min höft. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar