Rockmusik med glad publik

I lördags var det releasefest för C:s band. Det var en angenäm tillställning och jag var såklart en mycket stolt fru. En liten down-side var att skivan som de hade releasefest för hade fastnat i den italienska tullen, så det fanns inga fysiska ex att köpa. Typiskt!

I måndags åkte jag och C tillsammans med en av hans polare till Umeå för att se Ghost. Det var nästan som att vara i kyrkan, fast mycket bättre musik och bättre stämning... Och utan någon predikan... Och utan träsmak i rumpan... Det var inte alls som att vara i kyrkan,  när allt kommer omkring... Men det var näst intill en religiös upplevelse. Som den obotliga ateist jag är, uppskattade jag det teatraliska och smått humoristiska i upplägget och kunde inte låta bli att tänka på vilken genialisk idé som Ghost-konceptet innefattar.

Det är inte varje dag man är på en konsert där en satanistisk påve får hela publiken att sjunga "Hell Satan" medan rökelsen fyller näsborrarna och fyra anonyma vålnader spelar rockmusik i svarta kåpor. En annorlunda upplevelse och en väldigt trivsam sådan!

Jag känner mig alltid så lyckligt lottad då jag får vara på tillställningar där folk har samlats för att njuta av musik! Det är verkligen näring för själen! Dock har det blivit väldigt sena kvällar och dygnet har vridits om en aning. Någon som inte vänt på sitt dygn är Lilla E... Så idag vaknade vi klockan fem... Yes!