Min vardag i norr

Min vardag i norr

fredag 13 september 2013

Omdefinitioner

Man märker ganska snart att saker och ting inte är vad de ser ut att vara då man har ett litet barn... Köksbordet, exempelvis, är ju inte en plats att ställa tallrikar och mat på; det är en utsiktsplats och ett allmänt lattjo ställe att vara på. Köks-stolarna är inte möbler som man sitter på; de är flyttbara nå-saker-man-inte-får-röra-hjälpmedel. Sängen är förvisso en plats att sova på, men all tid som man inte sover är den en studsmatta (eller en hoppa-matta, som det heter på lilla E-språk). Tvättmaskinen är ett ställe att förvara allehanda glasburkar och leksaker. Diskmaskinen är en klätterställning då luckan fälls ner. Skedar och gafflar är roliga flygplan då man har ätit klart. Spisvreden är magiska styrmojänger. Hundbajs är intressant geggamoja som känns kul mellan fingrarna... Listan på lilla E:s omdefinitioner kan göras oändlig. Ingenting är det man tror att det ska vara och det är fantastiskt att få uppleva världen på ett nytt sätt genom ett barns nyfikna ögon. Men puh! Vilket jobb det är att vakta så att hon inte råkar illa ut!

I förrgår, till exempel, tog vi en promenad ner till älven och min plan var att vi skulle kasta lite stenar i vattnet och plaska lite med händerna vid strandkanten... Det gick inte riktigt enligt planerna. Då vi kom ner till stranden hann jag inte ens blinka och tänka "Vänta nu..?" innan den lilla hade sprungit ut i vattnet, som nådde henne till mitten på vaderna innan jag hann få tag på henne (resultat: blöta skor, sockar och byxor för oss båda). Efter att ha lyft upp henne på säker mark igen och förklarat att man inte får springa ut i vattnet, föreslog jag att vi kunde plaska lite med händerna vid vattenbrynet istället; "Såhär" och så plaskade jag glatt med handen i vattnet. Lilla E visade att hon förstod galoppen genom att glatt springa ut i vattnet igen. Då gav jag upp och bar tillbaka en mycket besviken liten dam, som skrek tills vi hittade några hallonbuskar med -hör och häpna- hallon kvar! Lyckan var gjord. Det är det som är så bra då besvikelsen är framme: Det är relativt enkelt att distrahera den lilla sjöjungfrun, bara man hittar något som är ännu intressantare än det hon egentligen ville göra.

En säng..?

Nej, inte en säng; en hoppamatta!

Lock till en nappflaska?
Nej, inte ett lock: En napp till bebisen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar