Fiskmås och livscoach

Det finns stunder då jag tänker att C inte alls förstår mig. Det finns tillfällen då jag tänker "Eeh..?" och tittar på honom som att han var en fiskmås, särskilt då han drar något dåligt farfars-skämt, som han sedan skrattar åt i två timmar trots att det var pinsamt dåligt...

*Fiskmås-farfars-skämt*

Ibland tänker jag att våra hjärnor är på olika våglängder, helt enkelt. Det här är okej att säga, för jag vet att han, med all rätt, tänker likadant om mig ibland. Vissa dagar går vår kommunikation åt skogen, där den sedan stannar för att plocka blommor eller svamp eller kissa på ett träd... Ja, vad vet jag egentligen om vad den gör där, men åt skogen går den iallafall.

Sedan finns det stunder då C förstår mig bättre än vad jag själv förstår mig. Igår, till exempel, var han min livscoach. Jag har lite kasst självförtroende för tillfället och har lite svårt att se positivt på mig själv. Det känns som att jag är korkad och att jag bara gör en massa tokigheter hela tiden... För att säga sanningen så känner jag mig som en fiskmås: Tomma stirrande ögon bakom vilka den enda verksamhet som sker kretsar kring choklad (ja, jag är en klyscha: choklad blir det då jag är lite nere). Igår kväll lade jag mig alltså på (terapi-) soffan och berättade för C hur det känns just nu och han sa så många kloka saker och coachade mig så bra att jag nästan trodde att han skulle skicka en räkning efteråt (få inga idéer nu, C! Det blir ju du som får betala den).

Det är det som gör att jag älskar denne karl så mycket: Han överraskar mig ständigt! Trots att jag vid detta laget borde förvänta mig att han ska komma med klokheter ibland, så blir jag alltid fascinerad då han säger precis rätt saker och låter som att han har gjort en doktorsavhandling i Piritta-förståelse. Så idag känns det lite bättre, faktiskt! Och vet ni vad: Jag har lite jobb på gång snart! Det är ju hur fantastiskt som helst! Något måste jag alltså ha gjort rätt också... Ja, förutom att gifta mig med den nämnda coachen och skapat en liten ängel tillsammans med honom, förstås! Det är ju det smartaste draget jag någonsin gjort!