Min vardag i norr

Min vardag i norr

söndag 1 september 2013

Fest, dop och lite kaos.

Ännu en trevlig helg med en liten touch av kaos. Farmor och mina två fastrar är på besök från Finland och jag har hunnit träffa dem och till och med lyckats få lilla E att medverka vid fotografering av familjeporträtt (man måste ju passa på medan farmor är i stan,  menade farsan). Igår firades min vän Emmas intåg i vuxenvärlden då även hon fyllde den åtråvärda åldern 30, en angenäm tilldragelse! Idag var det dags för dop igen, denna gång för syrrans minsting.

C hade lite funderingar kring klädsel inför denna ceremoni. Han hade minsann inte tänkt ha kostym denna gång. "Visst kan jag ha det här?" ropar han och jag tar mig en titt på valet av utstyrsel:


 "Nämen, du..." säger jag. Visst kan du väl iallafall ha skjorta på dig..?" Han går muttrandes tillbaka till garderoben. "Sådär ja!"


"Okej... Det blir super!"

Dop... Det är som en klurig tillställning om ni frågar mig, mamma till en mycket livlig snart 2-åring. Jag och syrran kom därför överens om att det bästa alternativet skulle vara att låta henne springa omkring under ceremonin... På så vis, tänkte vi, skulle hon vara nöjd och störa mindre än ifall vi skulle försöka få henne att sitta stilla och vara tyst (vilket alltid resulterar i det omvända).

Det börjar lovande: Vi anländer till kyrkan just innan det hela ska ta sin början. Lilla E är lugn och stillsam, vilket hon tenderar att vara ett tag då hon är bland nya ansikten. "Perfekt!" tänker jag och mys-ler så förnöjt att jag får tre dubbelhakor. Då kommer beskedet som får alla småbarnsföräldrar att rysa till medan en liten ångestklump bildas i halsen: "Prästen är försenad. Vi vet inte när han kommer att vara här".

Oh no! Tjugo minuter senare råder total anarki i kyrkobyggnaden. Barnen kommer överens om att det är dags att liva upp festen med lite gammaldags mayhem. De springer skrikandes omkring och hoppar mellan bänkarna medan svettiga föräldrar springer efter dem samtidigt som de fortsätter att försöka föra ett samtal med en annan springande förälder. Inifrån kyrkan hörs en intressant pianokonsert då en liten lycklig plutt har lyckats lägga vantarna på pianot. Dop-barnet gråter av trötthet, men kan inte somna i vagnen (kanske för att storasyster och kusinen bråkar om vem som ska få vyssja det nämnda ekipaget).

25 minuter efter bokad tid anländer prällen och ceremonin tar sin början. Lilla E tar tillfället i akt och klättrar upp på knäböjar-bänkarna vid altaret. Jag låter henne hållas men försöker se till att hon inte förstör något. Hon smiter in i prästens rum bakom altartavlan. Jag börjar svettas men hämtar ner henne igen. Då springer hon in under altaret och ropar "lilla Eee?" med en önskan om att jag ska låtsas leta efter henne. Jag hämtar ner henne, varpå kusinen stämmer in i leken och drar bort mikrofonskyddet på en mic. På min väg att förhindra vidare sabotage är jag nära att välta ljushållaren. Lilla E har hittat en psalmbok... Jag tänker att det här går ju inte och prästen tänker samma sak. "Nu får ni ta och ordna upp det här", säger han med en irritation i rösten, varpå jag rodnande bär ut en förbittrad tjej som skrikandes vädjar till mommo om hjälp.

Jag erkänner mig besegrad. Den briljanta planen misslyckades totalt och medan vi klättrar på stenar utanför församlingslokalen gör vi en tyst överenskommelse om att vi inte ska delta i dylika tillställningar innan hon fyllt tre. Sedan fikar vi gott och hoppas att de andra föräldrarna inte tycker att jag är helt dum i huvudet som låter min lilla buse förstöra kusinens dop. Syrran är iallafall inte upprörd över situationen, vilket är huvudsaken. "Det var ju prästens fel som var försenad", säger hon. Det känns lite bättre och jag går med på att skylla allt på denna ämbetsman. Sedan tar jag lite mer tårta. Och lite fler kakor.

Nu har jag och C, efter att ha inmundigat en mycket god middag i trevligt sällskap (under hög ljudvolym) hos mamsen och papsen, landat i varsin sittgrop i soffan. Den lilla vandalen sussar gott i sin säng och vi har tänkt göra... Precis ingenting alls, faktiskt!
Farmor hade gjort en korg till mig: En six-pack-picknick-korg. Designad för att inrymma ett 6-pack med valfri dryck. Vilken gullig farmor! Nu behöver jag inte gå törstig till picknicken iallafall!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar