Jag och lilla E begravde idag en fågel som flugit in i en ruta på inglasningen. Mamma och pappa kom på besök och fick höra om händelsen:
Mamma: "Jaså..? Vad var det för sorts fågel då?"
Lilla E: "En död fågel".
Sedan fick lilla E frågan om vad som händer på söndag (hon fyller år).
Lilla E: "Då ska jag bajsa!!"
I enkla ordalag förklarar hon alltså att döden är definitiv på det viset, att en varelse inte längre kan kategoriseras genom att jämföra den med levande ting. Det vi var under vårt liv, upphör att existera då vi dör och därmed kan vi endast kategoriseras enligt det vi är då vi inte längre är något, dvs. döda. Sedan fortsätter hon med ett utlägg om att det som kan anses som en trivialitet, jämfört med något mer sällsynt, ändå kan vara något centralt för att allting annat ska fungera. Vi får, med andra ord, inte glömma bort vikten av det vardagliga, i vår entusiasm över det mindre frekvent förekommande.
Tunga grejer, lilla E.
Tunga grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar