Min vardag i norr

Min vardag i norr

tisdag 16 september 2014

Vi gillar olika?

Ja, vi pratar mycket om politik nu. Men det är svårt att låta bli, såhär efter valet. Jag har bland annat funderat lite över det här med "Vi gillar olika", som verkar vara tänkt som ett demonstrativt ställningstagande mot SD. Det är väl bra, men jag kan inte låta bli att vara lite kritisk mot vissa aspekter i det hela...

"Vi gillar olika", menar folk... Folk som till stor del består av medelklass-Svenssons som bor i medelklass-Svensson-områden med medelklass-Svenssons som umgängeskrets.

"Vi gillar olika!" (men vi bjuder aldrig in en främling i vårt hem).

På Facebook skriker de om att den som röstade på SD kan ta bort sig som vän omedelbums!!!

"Vi gillar olika!" (men avskyr dem som inte tänker som oss!).

Facebook-vännerna består till 90 procent av likasinnade medelklass-Svenssons.

"Vi gillar olika!" (men vet inte riktigt vad "olika" innefattar).

Jag kategoriserar mig själv som en (finsk) medelklass-Svensson. Jag är bekväm i min introverta tillvaro och blir misstänksam om en främling knackar på min dörr. Under mitt liv har jag haft få kontakter med andra kulturer, borträknat från de utlandsvistelser jag, som medelklass-Svensson, har haft förmånen att genomföra. För ungefär 10 månader sedan fick jag privilegiet att börja arbeta med ensamkommande barn. Jag har varit på ett stödboende samt ett boende för ungdomar som fått asyl och nu senast ett gruppboende för dem som fått permanent uppehållstillstånd.

Jag måste erkänna att jag hade en del förutfattade meningar innan jag började. Framförallt trodde jag att alla skulle vara traumatiserade och ha svårt att anpassa sig till den nya kulturen i ett land som är så annorlunda jämfört med hemlandet...

Jag hade fel.

De flesta visar inte upp några symptom på upplevda trauman, utan lever i nuet. De flesta gör sitt bästa för att integrera sig i det nya samhället och försöker lära sig svenska så fort som möjligt. De har planer på att lyckas få ett bättre liv här, än vad de hade haft möjlighet till i sina hemländer. Problemen de har, liknar till stor del de problem som många svenskfödda ungdomar har... Med undantag för att de saknar sin familj.

Sedan finns det ett specifikt bekymmer som skiljer dem från svenskfödda tonåringar: De har svårt att skaffa svenska kompisar. Oavsett om de går i en svensk klass eller inte, så uttrycker flera av dem en önskan om att kunna lära känna några svenska ungdomar. Det skulle bland annat bli enklare att lära sig tala bra svenska då, menar de. Det skulle även bidra till en bättre integrering i samhället.

"Vi gillar olika!" (men vi lär inte våra barn att öppna sina hem för nya bekantskaper).

Det här med att gilla olika är en jättebra idé.

Nu återstår bara att göra samma sak i praktiken, som i teorin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar