Det här med att vara arbetssökande är ju, som sagt, en lite jobbig grej på många sätt... Men jag måste medge att det även finns fördelar med det hela. En sådan fördel är att lilla E numer inte säger "Nä-e, mamma!" eller "Inte mamma. Pappa!" medan hon viftar med handen då jag försöker snåla till mig en kram. Det har gjort lite ont i mammahjärtat då hon har betett sig så när jag kommit hem från jobbet. Nu är det helt andra tongångar och mammahjärtat myser då vi får tid att leka och trivas.
I helgen har vi haft det riktigt trevligt. På lördagen var det dop och fastän att det för en del är oförståeligt varför man ska sitta stilla och lyssna då en man i klänning pratar och tvättar håret på bebisen, så gick det förvånansvärt smärtfritt. Jag och C framförde en låt (Mitt lilla barn) och jag glömde endast bort en textrad. Framgångsrikt, med andra ord.
Igår hade jag och lilla E en mamma-dotterdag och vi tog en lång promenad (för att en av oss skulle få sova och den andra skulle få njuta av en stunds stillhet och ro). Fälten har börjat gulna och då man går där i solskenet, bland gyllene åkrar, kan man ju inte låta bli att bli lite nostalgisk och börja nynna på låten Fields of gold. Hösten innebär inte bara att landskapet förändras. Den bär även med sig min lilla ängels andra födelsedag. Snart blir hon alltså två år, den lilla krabaten. Tänk vad tiden går! Jag är glad att vi får tid att umgås, bara jag och hon!
 |
| Fields of gold. |
 |
| Mamma-och dottertid. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar