"Det är som skönt att lilla E:s liv verkar vara en musikal", säger svägerskan då vi strosar på stan... Och nog är det sant som det var sagt! Under den tid vi har fikat och gjort ärenden har hon sjungit flera egenpåhittade sånger, spontandansat med tjusiga snurr mitt i den fredagsstressade folkmassan, dansat och sjungit samtidigt medan svägerskan stannat för att prata med en kollega... Ja, det verkar helt enkelt som att hon har musik i öronen hela tiden och det är ju fantastiskt inspirerande! Jag blir sugen på att själv börja sjunga om allt jag är med om...
"Nuu skaa ja-aag börja med maateen! Den skaa serveras uppå faateen..."
Åh! Så trevligt allt blev helt plötsligt! Visst är det en regnbåge på himlen där borta..? (Jaha, okej, det var bara ett flottigt handavtryck på fönstret).
Jag måste börja spontandansa lite oftare (jag brukar begränsa mina fuldanser till speciella situationer, som när jag får riktigt goda nyheter eller om jag vill få C att tycka att jag är en fjant, för det är av någon anledning kul då han tycker det). Varför gör jag inte det för? Exakt när blev jag för gammal för att snurra runt i en dans till musik som bara jag hör mitt i rusningstrafiken? "Inte riktigt alla får i hagen" kanske en del skulle tänka, men vem bryr sig om det egentligen? Det är väl bättre att vara lite tokig och höra musik som ingen annan hör, än att gå med strömmen och stressa på som alla andra..?
Nä! Nästa gång ska jag joina den lilla musikalartisten, och visa henne att man inte behöver bli tråkig bara för att man blir vuxen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar