Besök och det här med Tiden

Idag har jag haft besök av Ida och hennes lilla Elvis. Det var vääldigt länge sedan jag träffade Ida sist, så det var supertrevligt att de hälsade på! Nu när jag tänker på det, så känns det lite som att jag kör ett slags mantra med "det var väldigt länge sen sist" då jag pratar om folk jag träffat... Men jag tror att det är den här rackaren Tidens fel. Tiden är en liten illbatting som springer iväg så fort man gör något och sen när man ska få fatt den igen så tycks den alltid vara steget före... "Näänänäänänäänää!" retas den och gömmer sig bakom ett hörn. "Hihihi!" fnissar den då man tittar bakom hörnet och den har hunnit gömma sig någon annanstans.

Jasi! Det enda man kan göra är att acceptera att den är sådan och göra det bästa av situationen. En del försöker jaga ifatt Tiden hela sitt liv, vilket oftast bara resulterar i stress, sömnbrist och dålig livskvalité. Tricket är att hålla koll på ungefär vart den befinner sig samtidigt som man gör det man behöver göra och det man vill göra. Och det man inte hinner göra innan Tiden springer iväg igen får man helt enkelt göra senare... Eller strunta i, om det inte var viktigt (av någon anledning prioriterade man ju det sist).